Elvi Sundbom, Luleå, somnade stilla in söndagen den 2 maj på Kronans vård- och omsorgsboende i en ålder av 86 år.
Elvi (född Junkka) växte upp i Kerändöjärvi, hon var näst yngst i Sofia och Uno Junkkas barnaskara. Efter avslutad folkskola började hon som piga åt en familj i byn. När hon var 18 år tog hon tåget till Luleå och bodde till en början hos sin äldre bror Edvard i Ersnäs. Elvi fick jobb som hembiträde hos familjen Wasserman. Hon arbetade även som brickflicka på Toppens grill i det nya moderna affärskomplexet Shopping, stoppade korv på Rögers slakteri på Svartöstan innan hon började som städerska på NJA där hon blev kvar till dess hon fick sjukpension efter ett slitsamt arbetsliv. Under några år på 70-talet arbetade hon dubbla jobb för att spara till eget hem med maken Ove.
Paret träffades i dansvirvlet i mitten på 50-talet. Båda var duktiga på att dansa, särskilt gillade de gammeltjo, Elvi var svag för dragspelsmusik. Paret hade ett stort socialt umgänge och kunde åka 20 mil enkel väg för att åka på dans.
Deras första lägenhet var en liten etta på Edeforsgatan, på Örnäset, där bodde även många av Oves syskon och andra järnverksarbetare. När första sonen Curt föddes 1958, flyttade paret till en tvåa, 1962 gifte de sig och fick andra sonen Dan. Flytten gick till en trea på samma gata och dottern Anneli föddes 1968.
Drömmen om eget hus förverkligades och i november 1974 flyttade familjen till en villa på nybyggda Hertsön. Elvi älskade att pyssla med blommor både inne och ute, så fröer och driva upp plantor. Hon hade gröna fingrar och kunde få liv i det mesta. En lyckans dag var när drömmen om ett eget växthus slog in.
Elvi var också mycket duktig på att laga mat och många är det som fått njuta av hennes kokkonst. Palt och köttsoppa var några av hennes specialiteter, köttbullar och plättar var särskilt omtyckt av barnbarnen, för att inte tala om hennes speciella nickedicksås (vanlig brunsås).
Hon fick sex barnbarn, Adam, Tobias, Emma, Ellen, Oskar och Lovali. Fem dagar innan hon gick bort fick hon även sitt första barnbarnsbarn Arvid.
Hon gillade att spela kort, umgås med familj och vänner och vara i skog och mark. I hembyn var det pimpling och skidåkning på vårvintern och bärplockning på sommaren. I makens hemby Ljusvattnet utanför Burträsk umgicks hela den stora familjen under semestern. Elvi och maken var med i Tornedalsgillet, PRO och NJA:s husvagnsklubb och de åkte gärna till Kronogård.
Makarna fick nästan 50 år ihop, men 2003 blev Elvi änka när Ove förlorade två års kamp mot magcancer. 2004 bekräftades att Elvi hade Alzheimers. Det var en stor sorg, särskilt att inte längre ha friheten att köra bil, men hon bestämde sig för att vara glad åt det hon fortfarande kunde i stället för att sörja förmågorna hon bitvis förlorade allt eftersom.
Bichon Havannaisen Caramia blev Elvis nya sällskap och 2009 flyttade de båda in på Ingridshem. 2011 flyttade Elvi tillbaks till Hertsön. Hon trivdes så bra med den fina personalen på Hertsögården. Nu i mars gick flytten till Kronans nya boende, till den finsk/meänkieli-språkiga avdelningen Älgen/Hirvi.
Hon ställde alltid upp på sina barn vad det än gällde, fönsterputsning, matlagning eller barnpassning. Aldrig ett ont ord till någon. Hon var väldigt givmild och delade gärna med sig av det hon hade. Hon var otroligt omtyckt av arbetskamrater och vänner. Hennes glada humoristiska vänliga sätt vann allas hjärtan. Det var full fart och det satt aldrig fast när något skulle göras.
Trots att hon under många år hade höftproblem, fastande hon aldrig i klagovisor. 1992 deltog hon i tjejloppet Lady och Lufsen i Göteborg, där dottern bodde. Elvi var mäkta stolt när hon klarat de fem kilometrarna och motbevisat belackarna som inte trodde hon skulle klara det. Det blev ytterligare två tjejlopp i Göteborg och ett Vårrus i Luleå 2005.
Jag tror alla kan skriva under på att hon hade glimten i ögat, var enastående på många sätt och att vi minns henne med glädje och bevarar henne i våra hjärtan för alltid.
Närmast sörjande är barnen Curt, Dan och Anneli med familjer, systern Senja, övrig släkt och vänner.