Vår kära Else-Maj avled hastigt den 20 juli 86 år gammal på Sunderby Sjukhus. Hon föddes i Vittangi 1937 som äldst av tre syskon, Ingvar född 1940 och Ingegerd född 1944. Hon var dotter till Uno Thyni, bördig från Lovikka och Alva Thyni (född Andersson) från Vittangi.
Else-Maj växte upp i Vittangi i ett varmt och kärleksfullt hem. Tillsammans med sin vänner var byn under den tidiga uppväxten hennes värld och lilla Puolisjoki räckte gott nog för ett badäventyr. Efter grundskolan och realen så fick Else-Maj möjligheten att gå handelsskolan i Kristinehamn, Värmland, 1955 – 1956, och började sedan att arbeta på stadshuset i Kiruna som sekreterare på byggnadsnämnden. Efter barnens uppväxt från 80-talet så jobbade Else-maj många år inom äldrevården i Boden.
1957 träffade Else-Maj sin blivande make Wolmar Sundqvist på dans på Parken i Kiruna och 1958 så stod giftermålet i Kiruna kyrka. Lite senare började en familj att växa, Ulf föddes 1960, Arne 1962, Bror 1964 och Anna 1970. Till att börja med så bodde familjen i lägenhet i Kiruna men 1965 så påbörjades villabygget på Lombolaområdet i Kiruna och inflyttning skedde två år senare. 1969 så gick flyttlasset till Boden som blev familjens hemvist allt sedan efter på olika platser.
Else-Maj var en nyfiken person med stort intressen för naturupplevelser och resor. Redan 1969 så gick första charterresan till Spanien och efter det många resor till länderna runt Medelhavet med familj och vänner. Else-maj tyckte mycket om att vandra i fjällen och hon besteg Kebnekaise med dottern Anna och sonen Bror. Genom åren har sommarstugorna nära hav och natur varit viktiga i Haparanda skärgård, i Piteå på Bondön sedan i Altervattnet utanför Ljuså. Dessa har varit en självklar samlingspunkt för släkt och vänner genom åren.
Ett av Else-Majs stora intressen var gymnastiken. Det började med mödravårdsgymnastiken på 60-talet och utvecklades sedan till ett flertal ledaruppdrag för Bodens Gymnastikförening i mer än 40 års tid. Vi minns alla glada klubbresor hon gjorde med sina vänner och alla förberedande pass som övades in i hemmet. Under 1980-talet så förärades Else-Maj med Lingmedaljen för sina insatser. Ett annat intresse som kom lite senare i livet var körsång. Det blev ett 20-tal år i kyrkokörer och pensionärskören i Boden.
Else-Maj engagerade sig mycket i familjen och släkten och var en samlande kraft för att vi skulle träffas och trivas. Med mycket kreativitet och påhittighet fanns det oftast husrum och något gott att äta – eller som hon sa; det ordnar sig, man får ”trolla med knäna”. Många är vi också som har fått glädjen av återkommande telefonsamtal om allt mellan himmel och jord som nu sorgligt nog har tystnat. Hennes plats i våra liv är nu märkbart tomt och trist och det är med stor saknad vi minns hennes positiva kraft och öppna famn.