Han föddes och växte upp i Västerås, äldst i en syskonskara på tre. Pappa var ingenjör på Asea med befattningen exportchef. Släkten härstammar från Düren i Tyskland och den nådde Sverige 1850 med invandraren Edvard Deutgen.
Efter realexamen lämnade Duff Deutgen hemstaden och gav sig till sjöss. Han var nyfiken och ville se världen. Det blev några år på tank- och bananbåtar innan han återvände till fastlandet och hemlandet. Jorden runt-resorna födde historier som jungman Deutgen gärna berättade.
Duff Deutgen hade en konstnärlig ådra och det blev i unga år målningar och dikter. Han kom med i en diktsamling där en av de andra poeterna bar namnet Sara Lidman. Han ville fortsätta att skriva och det fanns ju tidningar. På 1950-talet fanns ännu inga högskolor för blivande journalister eller medielinjer på folkhögskolor. Vägen in i tidningsvärlden var att börja som volontär och det fick han på Göteborgs-Tidningen 1956.
Efter volontärtiden väntade journalistjobb på Nordvästra Skånes Tidningar, Kvällsposten och Falu-Kuriren innan färden gick norrut och till en anställning på NSD i Boden. Han blev sedan NSD trogen under hela den yrkesverksamma tiden med ett par avbrott som riksredaktör för Aftonbladet i Jönköping och Luleå.
Vi som började som unga journalister på 1970-talet såg en förebild i reportern Duff Deutgen. Han fann alltid intressanta uppslag till artiklar, fick god kontakt med människor när han reste runt i Norrbotten. Ingen kunde skriva som han och han var så ambitiös, skrev om ingressen, inledningen till en artikel, gång på gång innan han var nöjd och hade skapat något som lockade till fortsatt läsning. Och så den där doften av Borkum Riff som alltid omgav denne piprökande nyhetsjägare.
Duff Deutgen han hade en journalistisk bredd, från historiska artiklar och polisnyheter till politik, näringsliv, kommun till de årliga aprilskämten. Han lyckades en gång lura en polischef som gick på den ”vetenskapliga upptäckten” att det var bra för fötterna att ibland byta skor, sätta högerskon på vänsterfoten. Det skulle räta ut fötterna.
Arbetet som journalist var meningen med livet. Efter pensioneringen blev det mera tid för det andra intresset, läsa vad andra skrivit. Då handlade det helst om just historia, men också den fullständiga motsatsen: science fiction. Sedan mötte man ofta Duff också på konstutställningar i staden.
Duff Deutgen sörjes närmast av särbon Elsa, barnen Jonas, Anna, Kristoffer, systern Mary och barnbarn.