Dagmar Vikström har avlidit ett par veckor innan sin 90-årsdag. Hon efterlämnar närmast barnen Lars, Kjell, Åsa och Olov med respektive, tio barnbarn och två barnbarnsbarn.
Dagmar växte upp på en liten gård i Börjelslandet. Från båda sina föräldrar ärvde hon såväl intresse som fallenhet för hantverk. Vi barn har kunnat glädja oss åt stickade tröjor, specialdesignade skidfodral liksom åtskilliga skickligt lagade klädesplagg.
Dagmar hade lätt för sig i skolan och flyttade till Råneå för realskola och senare till Luleå för lärarseminariet. Hon var sedan skolan trogen under ett långt yrkesliv, längst tid arbetade hon på Manhemsskolan i Kalix. Så småningom vidareutbildade hon till speciallärare och ägnade en stor del av arbetet åt att stödja elever med särskilda behov. De sista yrkesåren arbetade hon som studierektor.
Lärarseminariet innebar inte bara ett yrkesval. Där träffade Dagmar också Folke, som hon sedan levde med i närmare 50 år. Det var lyckliga år i huset på Skogsbackastigen och stugan i Stora Lappträsk. Umgänge med vänner, körsång, idrottande och föreningsliv, det sista något som fick en större plats i och med pensionering. Majblomman, OK Vargen, Kalix bagarstugeförening, Teaterföreningen Bröt, Kyrkokören – allt detta engagerade Dagmar.
När yrkeslivet avslutades kunde Dagmar ägna ännu mer tid åt sitt bok- och skrivarintresse. Hon gick flera skrivarkurser och överallt hittade man hennes blå, rutiga kollegieblock som hon fyllde med sin distinkt lutande handstil. Några av texterna gavs ut i boken ”Rotskott” tillsammans med skrivarvänner från kursen i Skapande svenska vid Luleå Tekniska Universitet.
Böckerna förblev hennes trogna följeslagare även när andra aktiviteter stoppades av ålderskrämpor och pandemi. Frågade man Dagmar vad hon gjorde när man ringde så var oftast svaret att ”Jag ligger och läser”.
Nu har sista kapitlet i Dagmars livsbok avslutats. Vi känner tacksamhet över att det blev en lång, innehållsrik och till allra största delen ljus historia.