Birger Nilsson föddes i Sangis by 1931, näst äldst bland fyra syskon. Pappa Ernst var byggnadskontrollant i Kalix kommun och mamma Gunhild tog hand om hemmet. I unga år gick Birger runt till gårdar i Sangis för att ta upp nya prenumerationer till NSD eftersom pappan var engagerad i Socialdemokratin. Under krigsåren red Birger med stor förtjusning barbacka försvarets hästar som förvarades bakom hemgården ner till Sangisälven för att vattna dem.
Vid endast tolv års ålder förlorade Birger sitt högra ben i en svår olycka i samband med att han och några andra barn hjälpte en granne med att såga gengasved. Två år senare gick pappan bort i magcancer, endast 45 år gammal. Birger beklagade sig aldrig över sitt förlorade ben men han uppskattade och saknade sin pappa under hela sin livstid. Medan Birger återhämtade sig från olyckan lärde han sig att skriva på maskin med rätt handsättning, en färdighet som skulle visa sig värdefull resten av livet.
Birger gick tidigt med i SSU i Sangis och blev senare dess ordförande. 1954 tog han examen vid Luleå Handelsgymnasium och 1958 socionomexamen vid Socialhögskolan i Stockholm. Därefter tjänstgjorde Birger som ämneslärare i Kalix och rektor vid Nederkalix yrkesskola, samt var ledamot i skolstyrelsen. 1965 gifte sig Birger med Birgitta och de fick barnen Annika och Rickard. 1967 fortsatte Birger att studera vid Umeå Universitet där han avlade examina som filosofie magister, politices magister, samt civilekonom.
Vid Tallboskolan i Boden utnämndes Birger 1971 till adjunkt, och året därpå till lektor vid Tornedalsskolan i Haparanda. 1975 blev Birger utnämnd till studierektor vid Tallboskolan i Boden och senare även till rektor. Därefter tjänstgjorde Birger på Björknässkolan i Boden som studierektor fram till sin pensionering.
I Boden representerade Birger under många år Socialdemokraterna som ordförande i Överluleå församlings kyrkoråd, och var ledamot i många föreningar såsom Föreningen Nordens styrelse i Norrbotten, Stiftsstyrelsen i Luleå stift, samt i styrelsen för Kyrkans Tidning i Stockholm. I tjugo år var Birger kassör i Sangis belysningsförening och bidrog till att byn fick en ny gatubelysning. I decennier upprättade han bouppteckningar då han kunde använda sin yrkeskunskap i ekonomi och juridik även till att hjälpa många familjer i svåra stunder.
Birger älskade att umgås med familjen hemma i Boden samt i sommarstugan i Sören, samt han njöt att besöka hemgården i Sangis. Trots sitt fysiska handikapp begränsades Birger inte nämnvärt av detta under sina aktiva år. En gång klättrade han upp i en hög gran för att hämta hem en för dottern bortflugen kanariefågel då en betydligt yngre granne utan handikapp inte vågade detta. Birger tyckte om att resa med hustrun, framförallt till dottern i Stockholm och till sonen i Wien.
I drygt ett år bodde Birger på Midgårdarnas korttidsboende i Boden tills dess att han fick ett eget rum på Erikslunds äldreboende i början av 2020. Birger bibehöll sitt goda humör och sin hälsa trots att minnet och balansen svek. Tyvärr smittades han plötsligt av Covid-19 på äldreboendet i början av april och gick bort på påskaftonen, 88 år gammal.
I både medgång och motgång uttryckte Birger ofta stor tacksamhet då han alltid älskade livet. I Birgers anda skulle han därför en sista gång vilja tacka ortopederna i Boden och Sunderbyn för ett livslångt stöd, personalen på korttids- och äldreboendet som hjälpt honom under hans sista tid, och personalen på Sunderby sjukhus som försökte rädda hans liv.
Birger sörjes och saknas närmast av Birgitta, Annika och Rickard.