Betty Lundin har avlidit i en ålder av 96 år.
Hon föddes och växte upp i Narken, i ett jordbrukarhem (dotter till Teresia och Hugo Larsson), som näst äldst i en syskonskara där två döttrar och sex söner nådde vuxen ålder.
Tidigt började hon delta i det dagliga arbetet i hemmet då modern Teresia hade mycket arbete med att sköta jordbruket och den växande familjen. Även under den sexåriga folkskolan fick hon gå hem på luncherna och göra hushållsgöromål såsom att diska stående på en pall för att nå upp.
Som barn var hon odlingsintresserad och fick utmärkelser från Hushållningssällskapet för sina fina vitkålshuvuden. Hon arbetade hårt med att dra in uppehälle till familjen, bland annat tvättade hon kläder i isvakar på vintrarna för flera familjer.
På grund av sviktande hälsa skickades hon iväg ett år för att tjänstgöra hos en militär utanför Töre. Där fick hon också hjälpa till att tolka från finska till svenska när finska krigsflyktingar anlände till Sverige. När hon därefter återvände till Narken upptäckte hon att grannpojken, tillika tidigare klasskamraten, Erland hade blivit en fin ung man. Ljuva toner uppstod och på midsommarafton 1947 gifte de sig. De fick fem barn varav den yngsta dottern avled vid några månaders ålder av allvarlig sjukdom.
Erland arbetade som affärsföreståndare och Betty som affärsbiträde på Konsum under många år. Hon var således en väldigt tidigt förvärvs-/dubbelarbetande kvinna, och fick försvara detta ibland.
Paret fick 57 lyckliga år tillsammans. De arbetade tillsammans på Konsum i Juoksengi, därefter i Kuivakangas, från 1954 till 1961 i Narken, i Korpilombolo till 1967 och i Pajala fram till pensionen. Kooperativismen och folkrörelseidéen förblev viktiga för henne hela livet.
Efter pensioneringen flyttade makarna till makens föräldrahem i Narken, som de renoverade. Omsorg om de sina förblev en viktig sysselsättning och hon var flitig med att hjälpa barnen när så behövdes. Extra stor omsorg och värme visade hon barnbarnen, och sedermera även de elva barnbarnsbarnen.
De årliga resorna under många år till Gran Canaria med maken, släkt och vänner bringade henne mycket glädje.
Efter makens bortgång 2004 tillbringade Betty mer och mer tid hos sina barn. De sista tre åren bodde hon på ett äldreboende i Umeå där hon trivdes bra och fick god omvårdnad.
Hennes stora fritidsintressen i livet förblev familjen och handarbeten såsom att väva mattor, virka, brodera och sticka. Många är de alster som vi i familjen, släkt och vänner har i våra hem. Andra intressen var att läsa böcker och följa med i den aktuella nyhetsrapporteringen.
Hon beskrivs som en gästvänlig, snäll, arbetsam och generös person. Hon klagade sällan, hade alltjämt ett varmt, inbjudande och glatt leende på läpparna. Hon var älskad av många och saknaden är stor, samtidigt som vi är tacksamma över det långa liv hon fick leva och vara med oss.
Betty har nu somnat in lugnt och fridfullt med närmaste familjen närvarande. Närmast sörjande är barn och barnbarn med familjer, samt brodern Rolf med maka Karin, och svägerskorna Gunborg och Svea med familjer.