En mörk natt mellan två ljusa dagar
med en sorg som knappt går att bära.
Din godhet rann i mina ådror sen ungdomens dar.
Du gav familjen all kärlek, det som lyste om din tillvaro.
Men vi vet att döden reser lurigt tillsammans med livet.
Vallmon blommar mellan gravarna här nere
gräset viskar knappt hörbart och vinden svävar lätt,
sveper försiktigt ut över de öppna fälten.
Din själ finns på Solkusten i det vackra ljuset.
Du kommer alltid att finnas hos oss på något sätt.
Vila i frid kära kusin Barbro!