Det är ett år sedan (2021-02-06) som Astrid Hollingby Almroth avled, 88 år.
Astrid är född i en liten banvaktsstuga utanför Alingsås, alldeles intill järnvägen. Astrid var yngst av sju syskon och blev sist kvar i livet. Som ung arbetade Astrid i sin brors bokhandel.
I tjugoårsåldern träffade hon Åke, som kom från Fjällbonäs, utanför Arvidsjaur. De gifte sig i Arvidsjaurs kyrka 1953 och bosatte sig i Piteå. Det Astrid saknade mest under alla år i Norrbotten, förutom familjen, var vitsipporna. I många år skickade hennes syskon vitsippor med posten.
Astrid och Åke fick tillsammans tre barn, Birgitta och Roland och Urban.
Maken Åke dog plötsligt i en olyckshändelse 1970. Han fick ström genom kroppen. Astrids liv förändrades drastiskt. Hon var 38 år, ensam med tre barn, utan utbildning och arbete.
Efter sex år träffade Astrid en ny man, Birger Hollingby från Boden. Han var änkeman med fyra barn. De gifte sig och Astrid och yngste sonen, flyttade till Birger och hans yngsta dotter i Boden. Där började Astrid studera, från högstadiebetyg till SYO-konsulent. Astrid och Birger fick tio händelserika år tillsammans, innan Astrid förlorade honom lika hastigt som sin förste man i en hjärtinfarkt.
Efter Birgers död flyttade Astrid till sjätte våningen på Åkargränd i centrala Boden. Där hade hon en fin utsikt över staden – och himlen. Dagligen fascinerades hon av himlens skiftningar. Det har återkommit i både hennes fotografier och dikter. Under några år efter Birgers död skrev hon dikter nästan varje dag. Det resulterade i två diktböcker. Orden har alltid varit centralt i Astrids liv. Otaliga är de versar som hon har skrivit på rim till födelsedagar, bröllop mm.
Tvärtemot vad Astrid hade tänkt, gifte hon sig en tredje gång. Det var 2001 med Börje Almroth, änkeman. Med honom kom också två barn och fem barnbarn in i familjen. Astrid och Börje hann uppleva mycket de 20 år de fick tillsammans i gemensamma engagemang, resor och vardagsliv.
De sista åren började hälsan svikta och Astrid blev alltmer dement. Men hon var alltid med i nuet. In i det sista var hon språkmedveten och vitsig, hade kvar glimten i ögat, lättheten till skratt och sin djupa förtröstan på Guds omsorg. Astrid uttryckte ofta tacksamhet. Tack vare Börje kunde hon bo kvar hemma.
Astrid har hela livet trott på Gud och varit aktiv i den församling som hon tillhört. Hon har haft ansvarsfulla uppgifter, som t.ex. sekreterare i styrelsen, spelat orgel, sjungit i kör, predikat ibland, gjort hembesök mm. De män som hon varit gift med har alla delat hennes tro och engagemang.
Astrid finns i ett tacksamt och ljust minne bevarad hos de närmaste och hos många andra.