Minnesord Anna-Lisa Grape Edlert

Anna-Lisa somnade in den 3 december 2022. Hon föddes den 6 mars 1944, och blev alltså 78 år.

Anna-Lisa föddes 1944 i Mertajärvi, som fjortonde barnet av sexton till Aini och Karl-Johan Utsi. Redan som liten adopterades hon av sin moster Ellen Grape och hennes man Armas i Karesuando, där Ellen och Armas hade börjat bygga upp det som senare skulle bli Grapes Hotell med vandrarhem och bensinstation.

Anna-Lisa talade alltid gott och varmt om sin uppväxt, där hon hade fått vara enda barnet hos sin mamma och pappa och samtidigt haft så många syskon. Hon tillbringade ofta ledig tid tillsammans med syskon, isä och äiti och övrig familj i Mertajärvi.

Anna-Lisa började tidigt hjälpa till i familjeföretaget, som fick ett stort uppsving från början av 60-talet. Hon utbildades inom storhushåll, ekonomi och turism - först vid lanthushållsskolan i Vittjärv och därefter hotell- och restaurangutbildningen i Åre/Storlien. 1966 vigdes Anna-Lisa och Bosse i Karesuando kyrka. Maria föddes 1968 och Robert fyra år senare.

Anna-Lisa var en person med väldigt hög arbetskapacitet. Hon var effektiv och snabb, med en organisationsförmåga utöver det vanliga. Vid sidan av arbetet på hotellet, där hon successivt tog över ledningen, hade hon också en mycket aktiv fritid. Hon gick kurser i vävning, silversmide, keramik och tennbroderi, sydde och stickade. Hon arbetade som hemkunskapslärare under en tid och var i många år kundansvarig på Bilprovningen i Karesuando. Anna-Lisa var utåtriktad, spontan, pratsam och bjöd gärna på sig själv. Hon var också tuff och orädd, vilket ibland behövdes på hotellet. Hon tyckte om att vara utomhus, resa och umgås med släkt och vänner.

1982 blev Anna-Lisa sjuk i MS. Hon kom att se det som att det fanns ett före och ett efter sjukdomsbeskedet. Hon accepterade aldrig sin sjukdom och kämpade envist resten av sitt liv för att använda sina fysiska förmågor så länge de fanns kvar. 1989 sålde Ellen och Anna-Lisa sin hotellverksamhet. Det kom också att finnas ett före och ett efter 1998, då Bosse hastigt gick bort.

Anna-Lisa blev farmor och mormor och barnbarnen blev ett stort glädjeämne i livet. Hon tyckte om att vara i farten och träffa folk. Med åren blev Anna-Lisas hälsa allt sämre, men hon fortsatte med det hon tyckte om och kunde göra, som att väva, måla och göra collage av textil. 
De sista åren var tunga, men humorn och envisheten fanns kvar in i det sista.

Vi minns henne med tacksamhet.