Anna Kristina Johansson i Långvik har gått bort, 73 år gammal.
Det har märkts så tydligt uppe i Vitådalen att Kristina inte längre är ibland oss. Alla känner en genuin ledsnad, en saknad. Man säger några ord, men sorgen hittar inte de riktiga uttrycken. Det är ännu för tidigt.
Kristina Johansson, född Drugge, växte upp i Långvik nära naturen samman med pappa Algot, mamma Lilly och syskonen Eva och Lisbet. Så i mitten av 60-talet bar det söderut. Kristina hade utbildat sig i Kiruna till apotekstekniker och kom att arbeta på apoteket i Västerhaninge söder om Stockholm där hon också bodde och dit systern Eva senare flyttade. Två barn blev till, Fredrik samt Andreas som dock föddes i Norrbotten dit Kristina flyttade tillbaka 1975. Men då var det ont om apoteksplatser så Kristina började inom hemtjänsten med placering i Vitå där hon jobbade fram till pensionen. Och då hade arbetet hunnit förändras från att ge utrymme för en pratstund, kanske hjälpa till med lite städning och koka gröt – till att bli en kamp med klockan i hårt inrutade tidsscheman, för att citera dottern Catrin.
I Norrbotten hittade hon också sin stora kärlek Peter Johansson och det var Stig Strand som vigde de tu i Tärnaby våren 1989. Och strax efter kom Catrin till världen. Familjen bosatte sig senare i Kristinas föräldrahem i Långvik som växte ut till ett lika trivsamt som välkomnande hem.
Det är svårt att tänka på Kristina utan att för sitt inre känna att så, ja precis just så, är en god människa funtad. Alltid omtänksam och förutseende. Generös mot andra, snål mot sig själv är en snabbskiss av Kristina som jag hört. Förutom trädgårdspyssel och odling i den egna täppan efter pensioneringen engagerade sig Kristina lätt och gärna, nyfiken som hon var av naturen. Hon gav sig med hull och hår in i olika föreningar, satt i styrelsen i Forsheds Byaförening samt i Vitå PRO. Hon bidrog – inte minst genom sina formidabla tårtor – i arbetet med olika arrangemang i Forshedsgården, hon ledde med smittande iver motionsgymnastiken på PRO i Vitå, hon spelade Boule, åkte ömsom skoter ömsom skidor, vävde mattor och plockade bär med liv och lust. Och hjälpte till med de fyra barnbarnen, hennes ögonstenar. Och när det sen ordnades med en slöjdkurs genom Vitå PRO så fullkomligt blommade hon ut. Hon struntade i invanda könsrollsmönster när hon gav sig i kast med allehanda maskiner och verktyg. Flisor och spån yrde och flög när krympburkar och julpynt tog form.
Så nu är sorgen mörk som ett gruvhål. Men den dag kommer, det tror jag vi alla som kände henne vet, då vi skall minnas Kristina med en pulserande glädje och näras av den varma person hon var.
Vila i frid bästa Kristina – den goda människan från Långvik.