Vår älskade make och pappa Åke Winnebäck, Kiruna, har somnat in i en ålder av 92 år. Åke föddes i Lannavaara som näst äldsta sonen till Alma och Johannes. Han hade 5 syskon.
Åke började som 14-åring arbeta med sin pappa i timmerskogen, där också timmerflottning på älven ingick. För sin skicklighet i båtstakning uppför forsarna fick han diplom 1981 när Lainio fyllde 350 år.
Han gjorde rekryten på I19 i Boden som hundförare. Hans följeslagare var en schäfer som hette Tarzan. Där gick han också fjällmarschen med 36 kilos packning och som varade i flera dagar. Åke uppskattade och pratade varmt om denna vandring och om rekryten i övrigt.
Senare i livet var han med i Hemvärnet. Han tilldelades hemvärnets förtjänstmedalj som Rikshemvärnsrådet delade ut med ”Hans Majestät Konungens nådiga gillande”, vid en högtidlig ceremoni 2003.
Åke gick Folkhögskola i Övertorneå.
Så småningom flyttade han till Kiruna och började jobba på bryggeriet som chaufför. Senare började han arbeta i gruvan. Efter en tid gick han en arbetsledarutbildning och blev en mycket omtyckt arbetsledare.
Åke hade ett stort naturintresse och vistades i fjällen både sommar som vinter. Han åkte skidor, vandrade, jagade ripor, plockade bär och fiskade i alla år. Han fiskade gärna från sin båt på Lainioälven vid stugan i Lannavaara och även i Kuormakka.
Han köpte tidigt en mountainbike och man såg de gråa lockarna fladdra i vinden när han susade förbi. Han har alltid varit otroligt aktiv och alltid rört på sig. Han var ”hurtigast i släkten”. I många år gick han på gymnastik. Men skidåkning har alltid legat honom varmast om hjärtat. Så sent som förra våren åkte han skidor med barnbarn och barnbarnsbarn. Inte många 91-åringar som orkar det. Han har också åkt alla Förmanslopp på skidor med mycket goda resultat.
1954 träffade han sin Eivor då han var inneboende i ”Lillkåken”, 1957 gifte de sig. De fick 3 barn, Ann-Helen, Mikael och Maria. Åke byggde huset som de bott i hela livet. Han och Mikael byggde även stugan i Lannavaara.
Åke hade ett stort musikintresse och sjöng även gärna själv med sin vackra sångröst. Eivor och Åke har också dansat mycket under alla år.
De har även rest och besökt många länder, bl.a. Rumänien, Mexiko, Egypten, USA, Thailand, Bali samt många fler.
Böcker var också ett stort intresse hos honom och många författare blev lästa. Han tyckte också om att läsa dikter. Han sa att ”Böcker lär människor att tänka”. Han tyckte mycket om frågesport och var väldigt allmänbildad.
Åke var mycket intresserad av ny teknik. Han var nog bland de första i Kiruna som hade mikrovågsugn. När han var 88 år köpte han en Ipad och gick en utbildning för den.
Han var duktig på matlagning och provade gärna nya recept med mycket grönsaker. Han bakade matbröd, rökte fisk, gravade lax och torkade kött. Allt detta bjöd han gladeligen oss i familjen på.
Han hade ett stort hjärta och har alltid månat om oss alla i familjen. Han var mycket omtänksam och snäll. Åke tog hand om sin mamma och senare även hand om sin fru Eivor i många år. Det gjorde han med glädje och värme. Han hade god hand med både människor djur och växter.
Han finns inte mer och saknaden är väldigt stor, men han kommer alltid att finnas i våra liv, tankar och hjärtan.
Vi avslutar med en dikt som passar honom mycket bra:
”Jag drömmer jag vandrar i skog och mark. Jag drömmer jag åter är frisk och stark. Jag ser blåbär i skog och hjortron på myr, jag ser öring i bäcken och ripor som flyr. Nu sover jag skönt, det är lugnt i mitt bröst, det lindrar er sorg och skänker er tröst.”