Britta Hansén, Harads, somnade tisdagen den 28 juli, 84 år gammal, in i sin säng på Älvstrands äldreboende med maken Gottner vid sin sida. Boendet i Harads blev hennes sista hem.
Hennes liv startade "storsnövintern" den 24 februari 1936 i Övre Svartlå, hembyn som hon blev trogen hela livet, förutom en avstickare till Boden några få år i början av 1960-talet och de sista dryga två åren på boendet i Harads.
Sommaren 1942, när Britta bara var sex år, åkte pappa Odal till fröken Holmlund och frågade om Britta kunde få börja skolan redan till hösten och relaterade till hennes tidiga kunskaper.
Sex och ett halvt år gammal började hon ettan. Hon fick en läsebok för andraklassare, "Önnemofolk", som hon hade läst ut redan till jul.
I november 1994 fick Britta en lillebror och därmed en ny arbetsuppgift, nämligen att sköta honom när mamma var ute i lagårn och pappa Odal befann sig vid Riksgränsen och på olika ställen i Ångermanland, där han jobbade som linjearbetare åt Vattenfall.
Britta fick även vara med på slåtterarbete varje sommar samt sköta om sina ytterligare två småsyskon, Nisse och Birgit. Det plus skola sex dagar i veckan.
Som ung gick Britta med i missionsförsamlingen i Svartlå och blev tidigt söndagsskollärare. Precis som i andra sammanhang där barn var inblandade blev hon älskad och omtyckt.
Gottner, hennes blivande make, kom in i bilden. Först var god vän till brodern Yngve, men som mer och mer började visa intresse för Britta - och så småningom blev de också ett par.
Gottner köpte en motorcykel 1952, och därmed blev Britta en "spätta" på riktigt. Många turer på motorcykeln blev det.
Hennes yrkesliv bestod av en enda tjänst, och det var som butiksbiträde i olika butiker. Hon började i Konsum i hembyn.
Under en period mellan 2000– 2013, bodde sonen Christer i Stockholm, och Britta och Gottner gjorde åtskilliga resor ner till honom. Många tusen mil har hon fått åka runt i bilen. Dels inom Sverige, dels i Norge som var hennes favoritland.
Familjen flyttade runt i byn några gånger fram till 1980, då man flyttade in i Gottners hemgård, som han renoverat och byggt om. Där bodde Britta fram till hon drabbades av den hemska "anhörigsjukdomen" Alzheimer, och blev mer och mer dement.
Gottner skötte henne i hemmet tills han inte orkade längre. Hon lades in på sjukhus, och i november 2017 hamnade hon till slut på Älvstrand i Harads.
Sista månaderna blev dock väldigt jobbiga då hon i tur och ordning fick covid-19, lunginflammation, varbildning i lungorna och även tarmvred som hon var tvungen att opereras för. Till slut orkade inte hennes lilla trötta kropp med mer.
Britta var en omtyckt människa, såväl bland vuxna som barn, kanske särskilt hos barn. Det var hennes värme, glädje, ödmjukhet och omtanke som gjorde att de i hennes närhet kände sig trygga och omtyckta av henne. Därför fick hon också en stor vänskapskrets.
Maken Gottner: Min älskade maka, tack för vårt långa innehållsrika och fantastiska liv tillsammans! Du finns för alltid kvar som en solstråle i mitt hjärta!
Sonen Christer: Älskade mamma, tack för allt du gjort för mig i både med och motgångar och att du alltid funnits där för mig när det varit tungt i livet!