Det var Helsingfors studentteater, Ylioppilasteatteri, som gästspelade i Stockholm med "Lappooperan", som handlade om kampen mellan röda och vita i Finland i början på 1930-talet. Pjäsen, skriven av Arvo Salo, regisserad av Kalle Holmberg och med mycket sång och musik av Kaj Chydenius, hade blivit en stor succé i Finland, som den första och bästa politiska teatern. Den pacifistiska slutkören, när de vita och röda förenas, med Vesa-Matti Loiri i spetsen och kraftfullt sjunger: "Vi gör inget vi inte vill, bara den svage vill ha våld. Om ordern kommer svarar vi NEJ, inget våld, inget våld." blev ett levande minne för oss som var där.
Vesa-Matti Loiri, som haft en första stor framgång som 17-åring i Mikko Niskanens filmatisering av Paavo Rintalas roman "Pojat" (Pojkarna) 1962, blev god vän med Kalle Holmberg och var bland annat med i dennes berömda uppsättning av "Sju bröder" i Åbo i början på 1970-talet. Loiri höll också på med flera bollsporter, blev bland annat finsk mästare i vattenpolo och handboll, och började även uppträda som sångare. Han blev en stor uttolkare av nationalskalden Eino Leino (1878–1926) och gav ut fyra skivor med Leinotolkningar, Den första sålde i över 100 000 exemplar, och poeten Leino fick en renässans i Finland.
Loiri gjorde också ett album med Carl Michael Bellmans visor på finska. Trots sina stora framgångar ville den mångsidigt begåvade Loiri ofta göra någonting nytt. Han blev huvudperson i de 20 filmerna om Uuno Turhapuro, en finsk Åsa-Nisse-variant, fast mycket värre. Den trasigt klädde och ovårdade clownen Uuno gick direkt hem hos den finska publiken, men knappast hos kultureliten i landet, och i Sverige skulle han vara helt otänkbar och omöjlig. I dag visas Uuno-filmerna ofta i finsk TV.
År 2019 kom Jari Tervos 700-sidiga biografi ut, med artistens efternamn "Loiri" som enda titel. Vesa-Matti Loiri var alltid sig själv, djupt engagerad i det han höll på med, men ovillig att vara med i några ideologiska sammanhang. När vänstervågen slog igenom i Finland i slutet på 1960-talet blev många artister och kulturpersonligheter helt uppslukade av de nya "sanningarna". Speciellt för Finland var att flera hamnade i den Sovjetvänliga gruppen Taistoiterna (efter ledaren Taisto Sinisalo). I Sverige var det de Kinavänliga grupperna kring KFML som var dominerande, När "Lappooperan" sattes upp i nya versioner hade den pacifistiska slutkören plockats bort. I stället lästes rättänkande dikter av Brecht och andra vänsterpoeter. Politiskt tvivelaktigt och en konstnärlig katastrof.
Vid Vesa-Matti Loiris bortgång den 10 augusti 2022 ville en del att han, liksom författaren Väinö Linna år 1992, skulle få en statsbegravning, men familjen ville ha en mindre ceremoni i stället. De flesta kom ihåg Loiris filmroll som Uuno Turhapuro, men hans Eino Leino-album och hans många konserter betonades i många minnesord. Vissa kom också ihåg hans stora privata motgångar: Frun och en son dog i en bilolycka 1990 och 2019 avled ytterligare en son. Presidentparet Niinistö sammanfattade mycket fint Vesa-Matti Loiris stora roll: "Du var störst bland de stora och rörde djupt i våra finska hjärtan."