Lars Gunnar Larsson, eller Lasse som vi helst kallade honom, var en god vän och lekkamrat som vid unga år blev påkörd av en lastbil på kalixbron när han hade badat på Sandgrynnan för att se när bogserbåten Frej drog fram med timmer. Han fick en hjärnskada som gjorde att han fick sluta skolan i femte klass. Han ville ändå vara med oss barn och leka och tävla på cykel och skidor och friidrott trots att han fick epileptiska anfall när han ansträngde sig, men vi lärde oss att tackla hans problem.
Lasse hade ett stort intresse för idrott som fotboll, bandy och friidrott och han var även en bra gevärsskytt. Det hände att han slog proffsskyttar som Bertil Svensson och Nisse Strömbäck hos Altenburgs Kasino och där kunde han vinna särskjutningar. Jag minns också championsleage-matcher på onsdagar. Han kunde ringa och säga ”köp fyra ryssbakelser” till kvällens match. Så blev det, i halvtid en stor kopp kaffe och två ryssar var, sedan gick vi igenom matcherna efteråt. Varför vi såg matcherna var för att vi hade samma syn på fotbollen.
Lasse hade spelsinne. 1992 var Lasse och jag på fotbolls-EM i Stockholm. Vi köpte souvenirer som matchtröjor och vikingamössor, han var riktigt supporterklädd. Det syntes att Lasse trivdes. Det var match var fjärde dag. Då kom han på ”Vi åker till Norrköping”. Så blev det, Lasse var en riktig Norrköpingssupport. Jag minns när vi klev av planet på Kallax. "Kosa, det här var det bästa jag varit med om" sa han. Det tror jag också.
Lasse gillade att bokföra alla resultat i fotboll i Norrbotten från division 7 till allsvenskan. Han fick ett hedersuppdrag av Kalix bandy att bokföra klubbens resultat och det skötte han perfekt. Lasse var en riktig supporter för Kalix bandy och fotboll han stöttade med att köpa lotter och han hade även klubbarnas klubbjackor.
Jag minns en varm sommardag då vår dotter kom springande ner till stranden och sa att en farbror med cowboyhatt sökte mig. Jag går upp på gården, och jo, det var Lasse som cyklat från Kalix. Klockan 14:00 hade han startat och var framme 21:30.
Jag frågade ”Blev du inte trött?”
”Jo, lite.”
”Ska du cykla tillbaka?”
”Nej, du får skjutsa mig.”
”Har du ätit?”
”Nej, då ska du få mat och sedan ska jag skjutsa dig. Blir det bra?”
”Ja.”
Vi åkte i sommarnatten klockan 01:00 och myste. Då hade vi fått prata lite fotboll och annan idrott. En fin kväll.
Nu har Lasse lämnat oss, nästan 80 år gammal. Han fick en stroke för tre år sedan och blev efter den allt sämre. Lasse dog den 27 oktober, nu får vi bara minnas honom som en god, snäll kamrat.
Vila i frid, Lasse.