Vår älskade syster Karin Waara, född Taavoniku, gick bort den 28 februari i år. Hon var yngst i syskonskaran av elva och blev den som först lämnade oss, endast 66 år gammal. Karin var den mest allmänbildade av oss. Sina kunskaper visade hon när hon var med i en tävling år 1967. 15 000 elever från centralskolorna och folkhögskolorna i Norrbotten deltog i denna tävling för kalottvetare. Tävlingen sändes från radiohuset i Norrbotten. I tidningen kunde vi läsa att mellan farbröderna klämde sig lilla Karin endast 15 år gammal som knep andra platsen. Det var stolta föräldrar och syskon som fick vara med om detta. Karin var också den mest idrottsintresserade av oss. Hon kunde namn på otroligt många idrottsutövare från olika grenar. Hon var mycket aktiv som åskådare. Aktiv vid sidan av planen och mycket aktiv och deltagande på soffan framför TV-sändningar. Mest verbalt kan vi säga.
Hon var en social person och kunde inleda och föra samtal med personer som hon kom i kontakt med. Hon var en lugn, försiktig, hänsynstagande person som hellre valde att ta ett steg tillbaka istället för strid och klagade aldrig. Karin var omtänksam och gav goda råd även till de äldsta syskonen. Hon tänkte på andra och minst på sig själv. Karin var ödmjuk inför alla möten med olika personer och främst med dem som behövde det mest. Hon pratade aldrig nedlåtande om någon och var en syster som vi hade stor tillit till.
Släkten, framförallt syskonen, värnade hon mycket om och såg till att ha kontakt med. Vi vill bara nämna de återkommande besöken till hemgården i Juoksengi där hon tillbringade en till två nätter då och då. En morbror som bodde på ett äldreboende glömde hon inte. Besök och alltid med en liten present med var viktigt för henne. Karin hann uppleva att barnen gick en bra start i livet. Hon fick tre barnbarn som hon pratade mycket om, återigen sakligt, inget överdrivet eller skryt passade inte henne. Hon har med värme och stolthet i rösten berättat om när flickorna, två av barnbarnen, hand i hand gått till skolan förbi hennes hus. Otaliga är de besök som flickorna gjort efter skoldagen för att bli bjudna på fika. Omtanke och engagemang om familjen hade högsta prioritet.
Vi kommer alla att sakna Karin och minnas henne med värme och den fantastiska lillasyster hon var.