NSD-journalisten Peter Lundgren har hastigt avlidit 65 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Anna och föräldrar.
I en gammal handbok för NSD:s journalister fanns devisen: ”Det finns inga små uppdrag, bara små journalister”. Handboken hade författats i tidigt 1960-tal, men Peter kanske hade råkat titta i den gamla skriften. Eller så hade han det i blodet, att även en till synes obetydlig händelse kan förvandlas till god läsning.
Men det var inte bara de små händelserna Peter Lundgren förvandlade till god journalistik. Under de många åren på NSD, först på sportredaktionen och sedan på allmänna redaktionen, visade han bredden som är nödvändig för en journalist på en länstidning. De stora nyheterna finns bara där, men konsten är att ha förmågan att också lyfta fram det människonära. Den hade Peter Lundgren.
Redan på 1970-talet började tidningskarriären som radskrivare på NSD-sporten. Han fick smak för journalistik och det bar av till Kalix folkhögskola och journalistutbildning. Färdig med den väntade den första anställningen i yrket, på Folkbladet i Norrköping. Staden hade också den allsvenska kamratföreningen i fotboll som han sedan höll nära hjärtat livet ut.
Tiden som östgöte blev kort. När en tjänst blev ledig på NSD:s sportredaktion i Luleå drog Peter Lundgren norrut. Hem igen! Efter ett par år blev det 1983 chefsstolen på sporten och där blev han kvar tills allmänna redaktionen lockade med ansvar för lördagsbilagorna.
Nu var detta med sport inte bara journalistisk för Peter Lundgren. Han var i unga år med om att starta basketklubben Höken i Luleå och blev också tränare för deras lag. Själv utövade han inte den sporten, hans kroppslängd passade bättre för bollspel med fötterna. I Lira bollklubb fick han utlopp för det. Annars var IFK favoritklubben i födelsestaden Luleå, för en säsong enda norrbottenslaget som spelat i allsvenskan.
På allmänna redaktionen blev det efter bilageåren många artiklar om favoritstaden Luleå och luleborna. Han gillade sin stad och luleborna gillade att bli omskrivna. Peter var en traditionalist och han skrev också gärna om Eurovisionsschlagerfestivalen, men han hade lite svårt för festivalens nya, modernare toner. Surströmmingen och semlorna tillhör också traditionerna och Peter ledde i många år tester av surströmming och semlor.
Det blev många år på NSD och när pensioneringen närmade sig väntade en tvärvändning i yrkeslivet, från journalistik till pedagogik. Peter fick hoppa in som lärare i svenska för invandrare, SFI, och det visade sig vara något som passade bra för denne gamle murvel. Det svenska språket hade han och han ville gärna dela med sig av det till de nya svenskarna. Han talade lyriskt om sitt nya arbete när han mötte gamla kolleger.
SFI-arbetet gav nya vänner med helt andra bakgrunder än de många vänner Peter Lundgren fått i sitt tidigare arbete. Han hade just förmågan att knyta vänskapsband och det blev ofta nya vänskaper när han skildrade sin favoritstad Luleå. Därför lämnar han ett stort tomrum efter sig, inte bara för oss gamla NSD-medarbetare.