Gunnar Matti 1927-2020

Våran pappa, Gunnar Matti, född i Kukkola 1927 som äldst i en stor syskonskara har lämnat oss i stor sorg och saknad. 
Pappa utbildade sig till murare på yrkesskolan i Övertorneå där han träffade vår mamma, Eila. De gifte sig 1949 och flyttade till Boden. 1950 föddes Sven och 1952 jag, Margaretha. Efter att ha bott på några olika bostadsadresser i Vittjärv byggde pappa vårat hus 1958 och givetvis gjordes detta på ett riktigt murarvis med murad källar och gul tegelfasad. Tillsammans med mamma pysslade han om sina blommor, främst gladiolus och pelargoner men även morötter, rödbetor och hallon kunde plockas in från landet. När Sven och jag började med olika idrottsaktiviteter var pappa en given supporter som skjutsade oss till olika tävlingar och i och med detta så var pappa inte rädd för att springa ut i skogen för att leta kontroller eller på vintern, spänna på sig skidorna och ta några kilometer i spåret. Pappa var också, under många år, med i Vittjärvs jaktlag och några älgar har nog fått sätta livet till när han varit ute. Under många år var pappa flitig bowlingspelare och var bland de äldsta i bowlinghallen men slutade när han fick sin andra stroke 2017.
Givetvis var pappa till stor hjälp när Sven och Ewa rustade sitt hus och där fick han se sitt första barnbarn, Jonas, klättra mellan bjälkarna med hammaren i näven. Även när jag och Hans skulle bygga vårt hus var pappa den som bäst visste hur allt skulle göras.   
Många är de hus- och stugägare som fått ta del av pappas murarkonst och när vi for runt med bilen kunde han säga att det och det huset har jag murat eller där har jag lagt plattor.
Trots stora, grova murarhänder var pappa en fena på att baka mazariner och varje jul delades det ut kakburkar till oss och även grannarna fick smaka på bakkonsten.
Familjen utökades efter hand med fler barnbarn då Erik och Martin kom till världen. Alla tre, Jonas, Erik och Martin, fick en stor plats i morfar/farfars hjärta och senare när dessa tre bildade familjer utökades klanen med fem barnbarnsbarn som alla fick en speciell plats i gammelmorfar/gammelfarfars hjärta. 
Efter att ha flyttat till "stan" bodde han i samma hus som sin lillebror men när det nya Björknäsgården byggdes bestämde pappa sig för att söka boende där vilket han fick och bodde där tills den sista sjukdomen slog till och han fick sluta sina dagar på sjukhuset.