Gunnar Karlsson föddes 1929 i Idvattnet, Vilhelmina, och växte upp i en syskonskara på åtta barn. Redan i 7-årsåldern fick han börja arbeta om somrarna som vallpojke. När han blev tonåring arbetade han både som bonddräng och skogshuggare i Västerbotten, för att som 17-åring flytta ner till Värmland och arbeta på Storfors järnbruk. I 20-årsåldern kom han tillbaka till Idvattnet och fortsatte sitt arbete i skogen som timmerhuggare och lastbilschaufför.
1955 körde han taxi på fritiden och det var även då han träffade sin blivande hustru Greta. Tillsammans med henne flyttade de upp till Kiruna och han började arbeta för LKAB. De gifte sig och fick två döttrar. Gunnar och Greta byggde en stuga i Gretas hemby, Lautakoski, där de trivdes mycket bra. När Gunnar senare blev pensionär tillbringade han en stor del av tiden där och byggde om stugan till ett permanent boende och tillsammans flyttade de dit efter Gretas pensionering. De bodde där i tio år för att sedan, när de blev äldre även ha en lägenhet i Kiruna och bo halvårsvis på båda orterna, tills hustrun för ett par år sedan plötsligt omkom i en olycka och livet ändrades drastisk för Gunnar.
Gunnars intresse för skog och mark höll i sig genom livet och han jagade både småvilt och älg. Han uppskattade länge tiden med jaktlaget och berättade gärna historier om detta. Även fisket var ett stort intresse och då framför allt i älven som rann precis nedanför deras hus i Lautakoski.
Familjen har haft stor betydelse i Gunnars liv. Han var inte bara mån om de allra närmaste utan hade stor omsorg om de runt om, inte minst hustruns syskon och syskonbarn med familjer. Gunnar hann få sex barnbarn och tio barnbarnsbarn, vilka alltid har haft en stor plats i hans hjärta. Gunnar var en mycket social man som tyckte om att få besök, speciellt av barnbarnsbarnen de senaste åren. Han älskade att sitta och prata och berätta sina historier. Han var fenomenal på ramsor, dikter och sånger och bjöd gärna på en melodi på sin mandolin.
Sista året bodde Gunnar på äldreboendet Solbacken 2 i Kiruna, där han den 4 mars somnade in i närvaron av de närmaste.
Gunnar lämnar efter sig ett stort tomrum hos barn och barnbarn med familjer.