Göran föddes 25 maj 1933 i Storön i Kalix. Pappan dog vid ung ålder och Göran fick då, som äldst av elva syskon, axla faderns roll med familjeförsörjning och hjälpa till hemma med jord- och skogsbruket, korna och fisket. Den yngsta i syskonskaran, Berit, var vid den tiden bara i 5-årsåldern.
Göran såg tidigt jobbmöjligheter norrut med vattenkraftsbyggnad, gruvor, vägar och samhällsuppbyggnad. Han sade åt sig själv: ”Nu lägger jag skidorna och sportande på hyllan, från och med nu ska varje fysisk ansträngning generera inkomst”.
1955 flyttade han till Gällivare och köpte en traktor och grävmaskin och startade företaget ”Göran Eriksson lastmaskiner”.
1960 besökte Göran en bokhandel i Malmberget där han träffade kassörskan Anne-Marie som han förälskade sig i. Ett år efter att Göran och Anne-Marie gift sig föddes deras första barn Monlillan och några år senare föddes Ralf och Tony. Göran var en mycket omtänksam familjefar och var mån om alla. Han tänkte mer på andra än sig själv och hade en nära kontakt med sina syskon och syskonbarn. Han ville alltid hjälpa så gott han kunde, om än bara med kloka råd. Barnbarnen minns honom med värme då han alltid fanns vid deras sida när de behövde hjälp. De kunde ringa honom för skjuts eller hämtning från skolan; ”jag kommer som ett skott” sa han alltid och åkte därefter hem och lagade våfflor eller bakade sockerkaka tillsammans.
Göran var en visionär och som entreprenör utvecklade han sitt företag med mekanisk verkstad.
”Det är bra med flera ben att stå på”, sade han.
Senare startade han en avdelning för borrning av geoenergi och sedan även vindkraft. Som den pionjär han var byggde han de två första större vindkraftverken i Norrbotten. Företaget heter idag GE Maskintjänst AB och drivs vidare av andra och tredje generationen. Göran åkte ofta ner till sitt barndomshem i Storön, där han tillbringade varje sommar tillsammans med familj, släkt och vänner. Han lärde sina barn och barnbarn att fiska med laxfällor som han själv blivit lärd av sina förfäder.
Ett fint minne som barn och barnbarn har var när Göran samlade alla för den årliga potatisupptagningen i Storön där stora som små fick hjälpa till efter bästa förmåga och för att inte glömma ”Bullfikat vid potatislandet”. Vi minns Göran som en riktig kämpe och glädjespridare. Trots att hans hälsa försämrades de sista åren hade han alltid ett leende på läpparna och en positiv inställning till allt. Göran var nyfiken och ville få människor runt omkring sig att känna sig sedda och välkomna. Göran somnade in i sitt hem 27 augusti och sörjs närmast av fru, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Tack för allt du gav oss, vila i frid.