Astrid Mattsson har avlidit den 23 juni 81 år gammal. Hon föddes 1939 och var yngsta dotter till kronotorparparet Oskar och Ester Mattsson i ödemarksbyn Parkalompolo (Juŋgá).
Hon hade fyra syskon varav två dog i unga år. Föräldrarna drev en liten diversehandel och bensinmack vid sidan av ett mindre skogs- och jordbruk med några kor. Pappa Oskar hade även en ett sågverk under sin krafts dagar. Vid sidan av detta drygades familjekassan ut med tjärdalar och skogsarbete.
Astrid föddes i brytpunkten mellan det gamla och det moderna. Parkalompolo hade endast något år innan fått väg till byn och elektriciteten kopplades inte in förrän 1942. Torrdass och brunn på gården gällde under hennes första år.
När hon blev äldre hjälpte hon till i affären och tyckte om att skylta och pynta i det lilla ”skyltfönstret”. Hon var väldigt estetiskt lagd och som ung sydde hon sina egna kläder med inspiration från veckotidningar. Hennes pappa Oskar byggde även en vävstol åt henne som hon använde flitigt. Föräldrarna var djupt religiösa och i de laestadianska hemmen var det ofta spartanskt och allt som kunde tolkas som prål var bannlyst.
Men med tiden började Astrid måla och dekorera i huset samt planterade blommor och buskar på gården. Hon hyrde i smyg en trumpet, själva sinnebilden för synd, när hon skulle pröva den första gången rusade hennes föräldrar ut till ladugården då de trodde att någon av korna blivit sjuk. När hon kom upp i tonåren missades aldrig en chans att gå på dans. Hon och brodern Sune ”tjyvlånade” ibland pappans traktor och åkte på dans till grannbyarna.
Astrid flyttade tidigt från byn och bodde bland annat i Göteborg. 1966 var hon tillfälligt på besök i Kiruna och på ”Malmia” träffade hon livskamraten Carl-Erik ”Kalle” Aidanpää. Han hade då redan flyttat till Stockholm och kort därefter flyttade de ihop. Bostadsbristen var stor och de bodde en tid i hans systers sommarstuga men lyckades till sist få en tjänstebostad på Södermalm och när miljonprogrammen började byggas så fick de möjlighet att flytta in i en nyproducerad lägenhet i Hjulsta, Spånga.
I rask takt fick paret tre pojkar och två flickor. Den yngsta pojken avled endast några dagar gammal vilket var en stor sorg för Astrid och Kalle.
Familjen var alltid fokus för Astrid och hon arbetade skift på Konsum, kvällar och helger, så att barnen inte skulle behöva gå på dagis.
När det blev semester packades bilen och den årliga, ofta strapatsrika resan, till Parkalompolo och Kiruna genomfördes. Förutom fyra barn i baksätet fanns även cockerspanieln ”Lotta” i bilen, vissa år togs även dansmöss, hamstrar och till och med en kanariefågel med. Astrid var väldigt rädd för råttorna men fick stålsätta sig och ha buren i knäet under resan. Med tiden ville Astrid och Kalle flytta från Hjulsta och 1982 fick de möjlighet att bygga ett ”småahus” i närheten av Spånga station.
Sommaren 1983 var huset färdigt och Astrid fick nu möjlighet att återuppta sina odlingsintressen. Inom kort var där en prunkande trädgård med fruktträd och blomster.
I takt med att barnen flyttade ut fick Astrid mer tid att ägna sig åt sin konstnärliga ådra. Hon började måla både i olja och i akvarell. Hon skaffade även en keramikugn och drejade och gjorde även lerskulpturer. Symaskinen stod alltid framme och en tid gjorde hon även porslinsdockor och sydde kläder till dem. Vävstolen plockades återigen fram och hon vävde mattor och plädar. Det Mattssonska hemmet var fyllt av hennes konst och besökare var alltid fascinerade av hennes mångsidighet. Vid slutet av 1980-talet byggde familjen en sommarstuga i Roslagen och framförallt när barnen var utflugna spenderades mycket tid i den.
En ny fas i Astrid och Kalles liv inleddes då barnbarnen började komma. På några få år fick de elva stycken. Dessvärre blev Kalle svårt sjuk och fick tyvärr inte följa barnbarnens utveckling särskilt länge innan han avled, endast 65 år gammal.
När Astrid blev själv engagerade hon sig än mer i barnbarnen. De kände sig alla unika och sedda. Hon tog sig alltid tid att prata och pyssla om dem. Att steka plättar till frukost var en självklarhet för henne. Det årliga pepparkaksbaket hos henne med alla småkusinerna samlade var en höjdpunkt.
Astrid var väldigt social och mån om att hålla kontakten med sina vänner och vara informerad om vad som hände i deras liv. Hon ringde dagligen till barnen och var ofta och hälsade på hos döttrarna i Nyköping och Delsbo. Hon var ett kärt ressällskap och följde ibland med på barnens semesterresor till bland annat Egypten, Spanien, Portugal och Frankrike.
De sista åren blev Astrid sjuk och orken började tryta. Hon var dock vid gott mod och bodde kvar hemma till slutet.
Astrid lämnar ett stort tomrum efter sig. Närmast sörjande är barnen Fredrik, Petter, Ulrika och Johanna med familjer. Hon lämnar även en syster samt övrig släkt och vänner i stor sorg och saknad.
Begravning och jordfästning sker i Spånga Kyrka 28/7 2021.