Han kom till världen i ett lantbrukarhem nära Bondersbyn i Nederkalix församling. Pappan var lantbrukare och mamman småskollärarinna. Pappan drabbades av en kraftig hjärnblödning och Stig Carlsson blev faderlös som treåring och med två äldre syskon.
Faderns bortgång ledde till att mamma blev ensamförsörjare och familjen flyttade till Töre där Stig Carlsson sedan kom att växa upp. Under barndomsåren visade han intresse för att skriva, men de första åren i yrkeslivet blev i stället att som brevbärare bära ut det andra skrivit. Efter det följde en tid som banktjänsteman i Kiruna och där fick han bland annat betala ut gruvarbetarnas löner i kontanter. Det var innan det kontantlösa samhället.
Intresset för skrivandet tog över efter banksejouren och ledde till en volontärtjänst som journalist på Norrbottens-Kurirens redaktion under ett par år. Journalistkarriären gick sedan vidare till Västerbottens Folkblad i Skellefteå och därefter på denna stads egen tidning Norra Västerbotten.
NSD hade på 1960-talet stor dragningskraft på unga, hungriga journalister. I mitten av 1960-talet lockade Norrlands största tidning också den unge journalisten att flytta från Skellefteå. Stig Carlsson kom sedan att stanna i alla yrkesår fram till pensioneringen vid 63 år ålder på NSD. Han avslutade karriären som mångårig kulturredaktör.
Pensioneringen innebar en punkt i skrivandet och familjelivet tog över. I mitten av 1960-talet hade han träffat Karin och tillsammans fick de två döttrar. Pensionärslivet pågick i Luleå till för ett par år sedan när flyttlasset gick till Göteborg för att komma närmare barn och barnbarn.
För oss som trädde in i journalistrollen på NSD i mitten av 1970-talet blev Stig Carlsson en förebild. Han hade ett personligt sätt att ta sig an reportageskrivandet, såg det inga andra såg och lyfte fram det i tidningen. Han texter hade personlig färg och det var alltid roligt att följa hans journalistiska strövtåg i Norrbotten.
Som kulturredaktör blev Stig Carlsson aktad. Han vågade uttrycka sin uppfattning om teaterpjäser och respektlöst recensera litteraturen. Det gillades inte alltid bland författare och teaterfolk, men det ledde till respekt. Under åren blev han ett namn också utanför Norrbotten och valdes till medlem av juryn för Augustpriset.