Denna historia kommer från en tid då varken tv, dator eller Tinder fanns. I småbrukaren Arvids stora kök samlades gubbar från byn för att diskutera högt och lågt om tidens händelser. Hela den politiska skalan från höger till vänster var representerad med ett markant inslag av syndikalister. Vi ungas kvällsnöje var att lyssna till gubbarnas trätande med stora öron. Arvid kallades ”Trönsken” för att han var motvalls i allt.
Helt plötsligt avled Arvids hustru, en katastrof för familjen. Han blev ensam med fem minderåriga barn. Gubbarna samlades igen men nu för att ge råd i Arvids svåra stund. Vissa föreslog hushållerska men det föll på de förmodade löneanspråken. En hade hört att det fanns en riktig arbetskvinna uppe i Bredseludden i Överkalix som var giftaslysten. När hon räfsade fanns det sju hötappar i luften, det tydde på en enorm arbetsförmåga, sa den samlade expertisen. Efter en tid skrev Arvid ett brev till henne och fick svar att han var välkommen. Ingen idé att vila på hanen, tänkte Arvid.
Nästa dag tog han på sina sällan använda gula spetsbyxor och mustaschen vaxades så den stod rätt ut. Hans vänner i köket sa:
– Du ser ut som en italienare, hon faller som en fura.
Till saken hör att Arvid var mycket mörklagd och såg sydländsk ut.
Det blev buss till Bränna och sedan taxi till Bredseludden. I baksätet satt Arvid och styrkte sig med Hoffmans nerv och hjärtstyrkande som han droppade på sockerbitar. Taxichauffören hade nyligen legat på lasarettet och blivit opererad för blindtarmen. När han kände lukten av Hoffmans trodde han det var eter.
I Vännesberget låste han in vår friare och sprang till närmsta gård för att ringa polisen.
– Jag har en utlänning i bilen och han försöker söva mig med eter. Jag vet inte vad han är ute efter, men nått skumt är det. Kom fort!
På två dagar var Arvid hemma. Gubbarna och rätt mycket ungdomar trängdes i köket och frågan ställdes:
– Hur gick det?
– I Bränna tog jag taxi men i Vännesberget låste chauffören in mig och sprang och ringde polisen. Han trodde jag var en utlänning som försökte söva honom med eter. Polisen kom men då läste jag upp luslagen för överkalixborna. Ni begriper er int på stockholmstalanger. Så småningom kom jag fram till Bredseludden. Där var en riktig arbetskvinna. Hon var bred över ändan, men där måste ju finnas kärleken också. Det ska vara båda delarna.
Arvids familjeproblem löstes med att en hushållerska anställdes och hon hade en orgel. Ljuv musik uppstod.
När Arvid låg på dödsbädden besökte hans gamla kompisar honom för att ta farväl. Arvids sista ord var:
– Det är int lönt ni ”bässas”. Ni kommer krypande baki allihop.
Det var hans tröst i bedrövelsen. (Alla ni som sökt dra en bässe framåt, vet vad bässas innebär).