En av barnbokens verkliga pionjärer har avlidit, 83 år gammal. Författaren och illustratören Maurice Sendak undvek idealiserad idyll och introducerade i stället sina unga läsare för det mörka, vilda och skrämmande.
Det var ingen slump att juryn för priset till Astrid Lindgrens minne 2003 valde att ge sitt allra första pris till Maurice Sendak. I motiveringen beskrevs den amerikanske författaren och bildmakaren vördnadsfullt som "den moderna bilderbokens portalgestalt".
Vildingarnas land
Mest känd är han för bilderboken "Till Vildingarnas land" från 1963, som älskats av generationer av barn och som 2009 blev en film gjord av Spike Jonze. Berättelsen om den farliga resa som den olydiga pojken Max gör till Vildingarnas land anses ha revolutionerat barnboken. Aldrig tidigare hade ett barns inre demoner skildrats på ett så humoristiskt medryckande och samtidigt vagt skrämmande sätt, fjärran från den idyll som legat som ett täcke över barnlitteraturen.
Svår uppväxt
Själv tonade han gärna ner sin egen betydelse, både som författare och som illustratör.
- Om jag har en ovanlig talang så är det inte att jag tecknar särskilt mycket bättre, eller skriver särskilt mycket bättre än andra människor. Jag har aldrig lurat mig själv att det är så. Det som är speciellt är att jag kommer ihåg saker som andra inte minns: ljuden, känslorna och bilderna - den emotionella kvaliteten av särskilda ögonblick i barndomen, har han sagt i en intervju.
Svärtan i Maurice Sendaks barnböcker kan kopplas till hans egen uppväxt. Han föddes i Brooklyn, som son till polsk-judiska immigranter och beskrev sin barndom som "en hemsk situation". Flera av hans släktingar dog i Förintelsen och han blev tidigt medveten om livets ändlighet. Disney-filmen "Fantasia" fick honom att vid tolv års ålder bestämma sig för att bli illustratör.
Under sin karriär skrev och illustrerade han omkring ett dussin böcker. "Till Vildingarnas land" var första delen i en trilogi som även omfattade "I nattköket" och "Outside over there". En av hans senare böcker var "Brundibar", som bygger på den tjeckiske kompositören Hans Krasas opera för barnen i koncentrationslägret Teresienstadt från 1938. Sendak såg den som sitt rekviem över alla de barn som dödades i de nazityska lägren.