Uppdragen slutförda - vid 85 kan inspektorn koppla av

För somliga räcker det med hemliv och arbetsliv, andra behöver flera. Hur många liv förre lokinspektor Gösta Svensson levt är svårt att räkna, nu när han når 85-årsstrecket den 12 december.
- Men nu är jag bara i valberedningen för statspensionärerna, SPRF, säger den vitale lokmannen.
Visserligen ryms det på en A4-sida, det han nedtecknat inför födelsedagsintervjun, men det är svårt att begränsa hans liv på det utrymmet. För äldre Luleåbor är Gösta Svensson en profil inom så skilda områden som trädgårdsnäring, fotboll, antirökkampanj, körsång och hyresgästkamp.
- Jag har aldrig varit sjuk och nu fyller jag 85. Det är inte klokt, säger han om allt han hunnit med.
På maskin
Född och uppväxt i lantbruksbyn Alvik, men spåren gick till järnvägen och han hamnade på "maskin", som det hette på den gamla SJ-tiden. "Maskin", det var lokomotivet.
- Jag gick lokbiträdeskursen i Kiruna 1947. Sedan fick jag flytta hem till Luleå och efter en tid blev det befordran till lokförare.
Det blev sidbyte i lokhytten, från höger till vänster, bakom körkontrollern i stället för bakom kokplattan och meddelare av signalbilderna.
- Dom kanske hittade något hos mig, för jag fick vandra vidare på SJ. Det blev instruktionsförarkurs och sedan lokinspektorstjänst.
Myndig man
Lokinspektorn var en myndig man som lokförarna fruktade.
- Dom som varit före mig hade uniformer som stinsar. Jag hade ingen uniform men jag var säkerhetsexaminator när lokförarna vartannat år skulle genomgå proven. Det var rena husförhören och många var nervösa inför uppkörningen.
Det var arbetslivet med den fasta punkten på Svartön i Luleå, men Gösta Svensson hann med så mycket mera när han stigit ner från loken efter arbetsdagens slut.
- Jag sökte fastighetskötarjobbet på Oscar 2 på Oscarsvarv. När jag fyllde 50 hyllades jag som "Sveriges bäste vicevärd". Det gladde mig.
När de stora röda husen på Hägern byggdes 1974-75, flyttade Gösta Svensson från vicevärdsbostaden till en av de 336 lägenheterna.
- Jag var oförsiktig och gick på ett möte med Hyresgästföreningen och blev ordförande. Åren 1985-96 var jag med och skötte hyresförhandlingarna på Hägern.
Skilda vägar
De skötte Gösta och hans kamrater bra, så bra att de privata hyresvärdarna klagade hos sin organisation över den alltför låga hyresnivån på Hägern.
- Vi hade stans lägsta privata hyror 1996. Då fick vi ett hyreshöjningskrav på 46 kronor kvadratmetern. Det sade vi nej till och sedan avgick vi, hela styrelsen.
Orsaken var en konflikt med Hyresgästföreningen i Luleå. Den ledde till att 1997 års hyror höjdes med hela 49 kronor per kvadratmeter och de privata hyresvärdarna var nöjda.
Så gick de skilda vägar, Gösta Svensson och Hyresgäströrelsen, men andra engagemang tog vid. Det var Luleå södra trädgårdssällskap och Nederluleå trädgårdssällskap.
Gösta Svensson lockade Ulf Schenkmanis och trädgårdsmästaren Lars-Erik Samuelsson till Alvik för radioinspelning. En annan gång var det Bertil Boo som kom till trädgårdssällskapets jubileumsfirande.
- Jag bjöd Bertil Boo på en whiskypinne efteråt. Han bodde hos mig och klockan tre på natten sjöng vi tillsammans "Till havs".
Och så var det idrotten, uppdraget i fotbollsförbundet och domarkommittén. Gösta Svensson bildade Norrlands domarförbund och blev naturligtvis ordförande.
Gösta-kortet
- De var domarbrist och jag drev igenom frikort på alla matcher för ungdomar som skulle bli domare. Då var det någon som hittade på att det skulle kallas för "Gösta-kortet".
Och när han inte blåste i domarpipan ljöd hans tenor i Alviks manskör, i Luleå-Gammelstads manskör och även i Bodens körer.
- Ja, det är ofattbart att jag hann med allt. Det var bara de fackliga uppdragen jag höll mig ifrån i Järnvägsmannaförbundets avdelning 305. Det var inget för mig, säger Gösta Svensson som nu kopplar av efter de många uppdragen i den väl vårdade gavellägenheten på Hägern.