Konstnären Mats Risberg, Luleå, som fyller 75 år söndagen den 29 januari, föddes i rummet som nu fungerar som hans ateljé.
Enligt honom syns ännu fläcken från händelsen.
- Längre än så här kom jag aldrig, säger han och skrattar.
Kvinnor viktigt
Kvinnorna har fyllt och fyller en viktig funktion i hans skapande.
- Jag har alltid målat mycket kvinnor. Det finns ingen anledning att sluta, säger han och visar på en målning som påbörjades för några år sedan.
Då han tyckte att han inte kom någon vart fick den vara. Fram till nu när han åter jobbar på målningen på Kenyafödda Fatuma.
- Jag har flyttat upp färgsjoket. Bakgrunden är lika viktig som kvinnorna, säger han och tillägger att han gärna blandar akryl och vinyl, då den ena färgen är glansig och den andra matt.
Flyttade hem
I barndomshuset som byggdes 1934 bodde han tillsammans med föräldrar och fyra syskon, varav tre är i livet.
Efter studier på Konstfack hade han tänkt bosätta sig i Göteborg, men kom fram till att det var lika mycket drag i Luleå.
- Jag bodde i 15 år i stan i gamla fina lägenheter. 1978 och 1979 gick föräldrarna bort. Då flyttade jag till hemgården.
Då funderade han på om flytten skulle vara en återvändsgränd. Men kom fram till att det i så fall inte skulle ligga i huset utan i honom själv.
Döpte gatan
Vidare berättar han att han var med om att döpa sin egen gata. På 50-talet bad nämligen fadern honom att sätta upp en skylt med namnet Fridhem, efter ett hus som låg på vägen.
- Jag gjorde skylten och satte upp den. Den stod där några år, säger han och konstaterar att namnet senare blev Fridhemsgatan.
Det är inte bara mängden konstverk som imponerar. Bristen på museer i Luleå har gjort att han byggt upp sitt eget - med mängder av konstböcker.
I ateljén slås man av belysningen, som Risberg beskriver som operationsbelysning.
- Klarar målningarna det här ljuset klarar de vilket ljus som helst...
Nej till digitalt
Det är inte bara kvinnor som förevigats. Han visar bland annat på en tavla som gjordes för Norrbottensteatern. På den har han sammanfattat uppsättningen Revisorn, som gick på teatern.
Du är produktiv.
- Jag har ingenting annat att göra, säger han och visar på ett gammalt självporträtt från den tid då han var ung.
Du använder många tekniker?
- Det är uppfriskande att gå emellan. Jag gör akvareller då och då. Det vill jag göra mera. Jag tycker om att jobba mot papprets vita.
Mats Risberg är skeptisk till digital konst. Att rationalisera bildframställningen gör det svårare att lära känna människan bakom.
- Kortaste vägen till penseldraget går via handen. Allt bygger på att man kan hantverket.
Undervisar
Stundtals har han även undervisat på konstskolor.
- Det finns en enda regel jag kan stå för, oavsett man målar eller tecknar i färg eller svartvitt, gestaltar eller inte. Det måste utstråla ljus.
Just nu sliter han med att få fram Rembrandteffekten i vissa av verken.
- Det är inte så lätt ska jag säga.
Han fortsätter:
- Det klassiska figurmåleriet är någonting jag vill omsätta i de människor jag målar i dag.
Har du några speciella framtidsplaner?
- Det mesta är ogjort...