The Fabulous Dorsey´s var sensationellt tillbaka
Walter Grape jazzexpert från Boden och välkänd skribent i NSD, fortsätter sin artikelserie om bröderna Dorsey. Nu närmar sig en återförening...Tidigare artiklar i serien har publicerats 11, 18 och 25 maj.
Frank Sinatra under en skivinspelning med Tommy Dorsey 1941.
Foto: AP
I slutet av år 1939 och början av 1940, hade Jimmy Dorseys orkester en mycket habil sammansättning av duktiga musiker men en osäker riktning på musikstilen. Repertoaren svängde mellan dixibetonad jazz och rena swingnummer varvade med ballader och evergreeens. En duktig arrangörs trio bestående av Don Redman, Camarata och Joe Lipman gjorde sitt bästa i stenhård konkurrens.
Föräldrarna Dorsey såg plötsligt en chans att få bröderna att träffas när Jimmy Dorseys band skulle avsluta en spelsession på New Yorker Hotel och ingen mindre än brodern Tommy med sin orkester skulle ta över scenen. Salen var fullpackad med entusiastisk publik och man inandades en sensation, för det var faktiskt Jimmy Dorsey som hade initierat att detta möte och byte kunde komma till stånd. Till föräldrarnas Dorseys stora besvikelse skedde en helt formell överlämning då bröderna tog varandra i hand och taktpinnen överlämnades.
Just denna historia är också exemplifierad i Hollywood filmen jag nämnde i artikelseriens början.
Trummis hoppade av
Efter sommaren 1939 hoppade trummisen Ray Mc Kinley av och ersattes tillfälligt av Dave Though, som återfanns senare i såväl broderns som Glenn Millers orkester.
Efter ett par ytterligare lyckosamma år blev 1943 för Jimmy Dorseys band, liksom även för flera av konkurrenternas, och de var många, ett ganska ödesdigert år.
Söta Helen O´Connel var stor sångidol men sa upp sig för att satsa på ett nytt äktenskap. Nationen hade satts på krigsmobilisering och musiker i sina bästa år försvann i rader för att dra på sig militäruniformen. Många artister fick behålla sin status men nu inom Army Services, dvs ingå i fältartisteriet. Så blev också fallet med Jimmy Dorseys frontsångare Bob Eberly som blev inkallad att ingå i Wayne Kings militärband. King själv hade sitt ursprung från Paul Whitemans stora orkester.
Eberly återvände
Vid tiden för Bob Eberlys inkallelse hade en ung sångare vid namn Dick Haymes vunnit popularitet och uttalat sin beundran för Bob Eberly. Hur vanskligt det kan vara för en etablerad stjärna att bli borta från tronen ett par år vilket Eberly blev inom försvaret, visar att när han väl kom tillbaka så var det en ny publik som tyckte att han sjöng nästan lika bra som Dick Haymes och undrade vem han var.
Bob Eberly återvände inte till Dorseys orkester utan uppträdde framgångsrikt i olika klubbar och fann sig trots allt väl tillrätta. Konkurrensen i hans bransch efter krigsslutet hade hårdnat och namn som Dick Haymes, Perry Como och Frank Sinatra fanns med i bilden.
Jimmy Dorsey hankade sig några år i olika band konstellationer och var en eftertraktad gästsolist. Radiosändningar och efter krigsåren nya danspalats med tillika nya orkestrar fanns där fortfarande. Exempel på sådana nya unga orkesterledare, tidigare adepter under swingeran, var Ray Connif, Billy May, Henry Mancini, Ray Anthony eller Nelson Riddle.
Plötsligt händer det
Men 1953 händer det plötsligt. Arton år efter uppträdet på Glen Island Casino slår bröderna ihop sej på nytt. Orkestern var egentligen Tommys men båda kom att framstå som kapellmästare.
Den äldre publiken vädrade bråk och de yngre förstod inte så mycket av bakgrundshistoriken. Jazztidningarna skrev spaltmetrar över det inträffade och televisionen hakade på. Orkestern lät fantastiskt fint och man blåste nytt liv i dom gamla storsäljarna samtidigt som nya låtar togs upp. Brödernas solon på respektive instrument var lika bra som någonsin och publiken njöt. Man får utrymme i såväl radio som Jakie Gleasons stora tv show. Nyupptäckta artister som knappt hade hört talas om swingeran får vara med exempelvis den unge Elvis Presley.
"The Fabulous Dorsey´s" är sensationellt tillbaka.
Men på natten den 26 november 1956, en vecka efter sin 55 års dag dör plötsligt Tommy Dorsey i sin säng.
Nu står Jimmy Dorsey där ensam igen med orkester.
Fortsättning följer med Tommy Dorsey orkester och Dorsey epokens slut.
Så jobbar vi med nyheter