Tack Ingo för sommaren 1959
Natten mot lördagen dog boxningsvärldsmästaren Ingemar "Ingo" Johansson. Många svenskar minns den där magiska natten mellan den 26 och 27 juni 1959 då Ingemar Johansson blev världsmästare. Jan-Erik Larsson i Övermorjärv var åtta år då. Här skriver han om sina minnen.
Tre veckor efter knocken i New York kom världsmästaren Ingemar Johansson till Morjärvs Folkets park. Där bjöd han på uppvisning tillsammans med brodern Rolf. Morjärvs SK hade skrivit kontrakt med Ingo ett år tidigare och det vardärför han kunde komma till Morjärv redan den 15 juli 1959!
Foto:
- Sunes bilradio hörs bäst!
Jag var yngst med mina åtta, äldst var Sanfrid, 72. Ljudet var knastrigt, det gick knappt att höra vad som sades. Men att Ingemar jabbade friskt med vänstern och Floyd körde med sin "tittutstil" förstod man. I tredje ronden hände det, någon låg på ringgolvet. Rabalder utbröt både i radion och i bilen.
- Vem ligger? Är det negern?
Så hördes reporterns röst lite klarare:
- Tors hammare! En höger världen aldrig skådat hade talat.
Bildörrarna slogs upp. Rödmosiga och svettiga men jublande klev vi ur. Nu visade sig hela byn vara på fötter, vissa gubbar hade tagit starkt, det dansades och sjöngs. De kärva Norrbottensmännen spelade upp sydländska scener i den ljusa sommarnatten.
Det var strax före höbärgningen, höladorna var tomma. Rep spändes upp och ladorna blev boxningsringar. Man gick med i Ingo-klubben och Konsum sålde Ingo-läsk. Arbetshandskar och hockeyhandskar grävdes fram för tjänst som boxhandskar. Alla hade samma stil, vänsterjabb för läge med högern. Ibland satt man i rondpauserna och vickade på någon tand.
50 kilos mjölsäck fylldes med sand och med gemensamma krafter lyckades taniga pojkarmar hänga upp den i någon bjälke. Stukad handled blev ofta följden av en rejäl träff i sandbesten. Vi kom fram till att om vi ska behandla den som Ingemar bör vi nog växa till oss några år.
Ingemar hade en klädsam grop i hakan, en sådan ville vi ha. Med pekfingret tryckt mot hakan försökte vi tillverka en. Snart insågs att våra liv måste framhärdas utan grop i hakan.
Tre veckor senare var världsmästaren i Morjärvs Folkets park. Givetvis hängde vi, framtida världsmästare, dreglande över räcket till dansbanan.
Ingemar satt bakom en roströd ridå. Speakern förkunnade:
- Världen har fått en ny världsmästare, Ingemar Johansson från Sverige.
Ridån gick upp och Ingemar reste sig iförd en vit badrock och höjde sina handskbeklädda händer mot skyn. Så slängde han den vita rocken och skuggboxades i några sekunder. Jublet nådde orkanstyrka.
Han gick några ronder mot brorsan Rolf, det man frapperades av var hur snabbt han rörde sig i ringen. Det slog oss att detaljen fotarbete hade vi inte tränat på så mycket i höladan.
Sommaren gick och höet skulle ladas. Boxningsringen revs. Vi hade nog lessnat på träningen redan då.
Tack Ingemar för sommaren du gav oss 1959.
Så jobbar vi med nyheter