I portalen till loftlogen på Hägnan fladdrar färggranna trasor i den ljumma vinden. Gräsplanen framför Storgården är prydd med vävda trasmattor och vid några av de utplacerade borden sitter hantverkare och arbetar.
Det är fredag och de tre senaste dagarna har det inbjudits till slöjdsammelsuriumdagar på Hägnan . Hantverkare ur sina olika gebit passar på att presentera sitt eget skrå.
En del av hantverkarna är inbjudna till slöjddagarna, andra har kommit spontant för att visa upp sina färdigheter och sitt hantverk.
Tekniken det centrala
Men det är ingen marknad, poängterar Antero Koskitalo, snickare och före detta hemslöjdskonsulent som denna sommar arbetar som vaktmästare på Hägnan.
- Man vill visa tekniker, slöjder och hantverk. Utomstående kan lära sig tekniker och det är tekniken som är det centrala, säger han.
Det är andra året i rad som arrangemanget genomförs och tanken är att det ska bli ett återkommande inslag.
- Målet är att locka nya människor till hantverk, säger Alexandra Norén, historisk guide på området.
- Och att sprida slöjden, säger Antero Koskitalo.
Öppen verkstad
Och att slöjdsammelsuriumdagarna vänder sig till alla åldrar, även yngre, är något som syns vid det bord som har öppen verkstad.
Där sitter Tilde Westman, 6 år från Jämtön och Tindra Fransson, 6 år, från Luleå, och pysslar med trolldeg. Tilde Westman har redan hunnit måla sin figur, en "annan gumma", röd, medan Tindra Fransson håller på att platta ut sin trolldegsklump.
Än vet hon inte riktigt vad den ska förvandlas till, berättar hon.
- Jag tror att det kommer en renässans. Det är själslig vila jämfört med mycket annat. Det här blir man inte stressad av, säger Antero Koskitalo om slöjdandet.
Mån om att bevara
Själv ger han prov på hur man gör basturuskor, en syssla som han är välbekant med sedan barnsben men som blivit till ett intresse han är mån om att bevara när han blivit äldre.
- När man var liten var det bara en plåga. Då var det bara jobbigt, nu är det kul, säger han samtidigt som han sätter samman ruskorna och täljer av de minsta kvistarna och berättar hur man ska gå tillväga för att få till ruskorna på bästa sätt.
Ebb och flod
- Man ska ta när lövet är fullt utslaget och helst den vecka det är fullmåne för att det är mycket vatten i trädet då. Det är inte trolleri, det är en naturlig förklaring. Det har med ebb och flod att göra, säger Antero Koskitalo och förklarar att när det är mycket vätska i trädet sitter löven bättre.
Antero Koskitalo lärde sig konsten att binda basturuskor av sina föräldrar.
- Det här är ett kulturarv, helt klart. Nu känner jag att "vad fränt", säger han.
Sidenbandsbroderi
Inne i Storgården sitter Kristina Nilsson från Piteå och broderar med sidenband.
- Det är en mycket, mycket gammal teknik som gjordes på adelns västar och klänningar, säger hon.
Hon lärde sig hantverket i Tanzania och de handfärgade sidenbanden kommer från Sydafrika.
- Det är en teknik som håller på att försvinna. Jag är väldigt angelägen om att hålla den kvar och att sprida den till fler, säger hon.
- Det är det det bygger på, eldsjälar, säger Antero Koskitalo.