Förre NSD-medarbetaren, journalisten Sandor Berglund, Luleå, har avlidit efter en tids sjukdom i en ålder av 64 år.
Han var född i Jörn i Västerbotten och flyttade i tioårsåldern tillsammans med familjen till Boliden där han växte upp.
Efter skolutbildning i Skellefteå flyttade han till Uppsala där han doktorerade i geologi vid universitet. Så småningom fick han erbjudande om jobb vid Tekniska högskolan i Luleå, nuvarande Luleå tekniska universitet.
Sandor Berglund hade ett stort samhällsintresse och kom underfund om att han hellre ville arbeta med människor "i stället för stenbitar" och omskolade sig till journalist i början på 80-talet vid Kalix folkhögskolas journalistlinje.
Han arbetade därefter på tidningen Folkviljan i Luleå och därefter på Radio Norrbotten. 1995 började han på NSD i Luleå där han framförallt skrev om industri- och samhällsfrågor. 2011 slutade han på NSD men fortsatte att skriva för tidningen som frilans. Han hade många vänner och ett stort kontaktnät, vilket gjorde att han ofta kom med egna stora nyheter. Alla som han skrev om hade ett stort förtroende för honom.
Trots sin svåra sjukdom, som han drabbades av för drygt ett år sedan, arbetade han in i det sista. Så sent som för några veckor sedan gjorde han, svårt märkt av sjukdomen, en intervju med Norrbottens landshövding Sven-Erik Österberg.
För många Luleåbor var Sandor Berglund känd som musiker och skådespelare i Ersnäsrevyn där han medverkade i cirka 20 år. Han var mycket musikalisk och spelade flera instrument som till exempel piano, saxofon, gitarr, flöjt och dragspel. Dessutom hade han en mycket fin sångröst.
I början på sommaren medverkade han i föreställningen Hertsö-happening där han gjorde en mycket bejublad insats.
Sandor Berglund var också politiskt och fackligt aktiv. Han var bland annat ledamot i kulturnämnden i Luleå och var under en period ordförande i Norrbottens journalistförening.
1996 träffade han konstnären och läraren Kerstin Nyman som blev hans livskamrat. Tillsammans delade de det kulturella intresset och tillsammans byggde de en ateljé i sommarstugan utanför Luleå där Sandor musicerade och Kerstin målade.
Sommarstugan var ett kärt intresse. Där tillbringade han mycket fritid och där snickrade och byggde han.
Familjen låg honom varmt om hjärtat och såg Kerstins två söner som sina egna. Han var mycket förtjust i barnbarnen som han betraktade som sina.
Hans närmaste är Kerstin Nyman, hennes söner med familjer och broder Stellan samt arbetskamrater och många vänner.