I dag fyller Uno Lindström från Kvarnberg strax utanför Sörbyn 75 år.
Eftersom han finns omnämnd i Guinness Rekordbok bör han ta plats som dagens jubilar i NSD.
Mycket finns att säga om honom. Vi börjar med bollbiten som gjort honom känd i hela riket. Under 80-talet kuskade han landet runt som fotbollsjonglör och slog rekord i parti och minut, det gick ut på att med hjälp av fötter, knä och huvud hålla läderkulan i luften.
Världsrekord
Den 10 oktober 1982 slog han världsrekord med 107 500 tillslag.
- Det gamla rekordet låg på 103 000. Min plan var att göra 111 111 tillslag. När funktionärerna ropade att jag passerat 103 000, tappade jag fokus och tröttheten började kännas.
Att slå världsrekord i fotbollsjonglering är ingen sinekur om nu någon tror det. Elva timmar tog det. En slang innehållande sportdryck fanns fasttejpad på axeln och in i munnen. En slang i form av en kateter var också installerad, den användes aldrig.
Han har sprungit en halvmara, 21 kilometer, på två timmar och 55 minuter med boll i luften. Personligen håller han sina fem minuter och 17 sekunder på en kilometer som sin främsta prestation.
- Jag sprang mellan kortlinjerna, där stod en funktionär och skrek, vänd. En gubbe sprang efter mig och skrek höger eller vänster för jag såg ingenting jag hade bara focus på bollen, berättar Uno.
Felvänd
Ett litet genant uppträdande gjorde Uno på Brommapojkarnas idrottsplats Grimsta. Han skulle slå nytt rekord på 400 meter med boll. Hans bror som bodde i Stockholm hade tagit med hela kontorspersonalen för att stolt förevisa sin brors bollkonster. Han skröt också med att det var han som lärt honom allt.
- Det bar sig inte bättre än att en funktionär var felvänd i förhållande till mig. När han skrek höger så tog jag vänster och dråsade omkull på träsargen till löparbanan mitt framför kontorspersonalen. Brorsan sa jag var klumpig och att tillfället var illa valt, säger Uno.
Vilka egenskaper ska en bolljonglör ha?
- Lite bollsinne är det, men mest envishet och tävlingsinstinkt, man bör också ha försett sig med en förstående hustru och det har Mariann varit.
Du blev aldrig någon större fotbollsspelare?
- Jag dribblade nog för mycket och vägde för lätt bara 58 kilo. Jag såg Ove Kindvall spela här i Luleå, han vägde samma, ett hopp tändes - kanske ändå.
Huvuddelen av hans fotbollskarriär spelades av i Sörbyns IF som huserade i division fyra och fem.
Vår jubilar blev aldrig något fotbollsproffs, levebrödet har varit som kontorist, 22 år på Lantmännen i Luleå och sedan 15 år på Skogsägarna i Boden.
Vid pensioneringen togs dragspelet fram, det har visserligen funnits med hela tiden, redan som tioåring kompade han sin fiolspelande far men nu blev bälgdragandet mer frekvent. Dryga 100 spelningar gör han på olika äldreboenden varje år och det är Evert Taube som tillhandahåller repertoaren.
- Jag sjunger varannan låt, det blir bäst så, det har jag kommit fram till. Ser jag någon som stampar takten och sjunger med så räddas dagen.
Du plockar rätt mycket bär. Är inte priserna dåliga nu när globaliseringens effekter anlänt till våra skogar?
- Nej inga problem! Jag inleder med hjortron på sommaren, sedan blir det blåbär och jag avslutar med lingon. Jag rensar och avyttrar det i tvåkilos kartonger, de går åt som smör i solsken. Jag håller mig i form med bärplockning, det är väldigt fin motion.
Du gör visst en del fågelholkar också, den så kallade "Sörbyholken"?
- Jaa, jag vet inte hur många men det är åtskilliga. Säger Uno åtskilliga, då är det mycket.
Om alla besatt den energi som finns i Uno Lindströms rätt tunna lekamen, skulle nog kärnkraften kunna stängas av i morgondag.