Oscar Celestin - den siste av New Orleans jazzveteraner
Jazzexperten Walter Grape, Boden, avslutar här sin artikelserie om Från slaveriet till jazzen, I dag publiceras det näst sista avsnittet. Tidigare artiklar i serien har publicerats 8/9, 15/9, 22/9, 30/9, 7/10, 15/10, 21/10, 6/11, 7/11, 1/12 och 8/12.
Foto:
Som tjugoåring, efter att ha spelat i i rad lokala band, flyttade han till New Orleans. Där fick han snabbt jobb hos Henry Allen ( far till mer kände "red") i Olympia Brass band. Man spelade i Tuxedo Dance Hall och musikerna började klä sig i "tuxedos" dvs kostymer.
Detta blev kännemärke för hans blivande berömda orkester Celstin´s Tuxedo Brass Band. Ordet brass ändrades sedan till "orchestra" i hans efterföljande besättning, och för märket Columbia följde ett stort antal skivinspelningar, vilket nu hade blivit alltmer legitimt för de svarta banden. I den första upplagan av orkestern fanns stjärnskotten Joe Oliver och Louis Armstrong och fler framstående musiker kom att ansluta sig till de olika engagemangen.
Efter börskraschen i USA och depressionsperioden jobbade han på ett fartygsvarv men strax efter andra världskrigets slut blev det nyrenässans för Celestin och han figurerade i såväl radio som nyskapelsen television och många skivinspelningar följde. Hans nya orkester blev också en stor tilldragelse i New Orleans french quarter på Bourbon Street, vilket gav staden förnyat intresse för sina ärrade veteraner.
1953 inbjöds Celestins orkester att spela i Vita Huset i Washington, i närvaro av presidenten Eisenhower.
Oscar "papa" Celestin avled 1954.I begravningståget i New Orleans deltog över 4000 personer för att hedra Celestin till den sista vilan.
New Orleans begåvades även i nästa generation med framstående jazzmusiker. Ny grammofonteknik och ökat intresse i media och press medförde givetvis att dessa fick större utvecklingsmöjligheter. Men det blev tyvärr även denna generation som först och tydligast fick uppleva segregationens mörka krafter.
De musiker med rötter i New Orleans som i 1900 talets första årtionden blev stora på jazzscenen kan bland annat nämnas Henry "Red" Allen, född 1908, Barney Bigard född 1906, Tommy Ladnier född 1900, Edmond Hall född 1901, Louis Armstrong född 1900, Wingy Manone (enarmad, vilket oftast publiken inte kände till ) George Lewis född 1900, Albert Nicholas född 1900 och många fler.
Lägger man till ytterligare två tre år så blir listan ganska diger på välkända jazzprofiler. Men nu hade också massor av "vita" jazzband börjat konkurrera företrädesvis med säte i Chicago, sen New York och i Kansas City bröt en våg av nya band och en ny musikstil - Kansas City-jazzen kom i ropet.
Höll de gamla från New Orleans, de som gjorde jazzen på att glömmas bort?
Så jobbar vi med nyheter