Ögonblick som berör

Naturen och dess under är något som fängslar Karin Thorell i Överkalix. Här ett par bilder från ett gäng knipungars första dygn i livet.

Foto:

Luleå2019-06-19 10:14

I knipholken som jag har, uppsatt på en tall fyra meter från huset, har jag fått följa en kniphona som häckat och ruvat. Det är en förmån jag fått ha nästan varje år och det är lika fascinerande varje gång. Självklart får man ha mycket tålamod och en del kunskap om hur en knipa agerar för att veta då tiden är inne för den stora flytten med ungarna, men det har jag lärt mig under de år jag fått följa knipfamiljen så nära. Så när det nu var dags igen, stod jag beredd med min kamera för att föreviga händelsen. Det blev en del bilder, och här är några som jag gärna vill dela med mig av.

Det gäller för kniphonan att få ut ungarna så fort som möjligt när de har kläckts, men de måste få tid att återhämtt sig, torka och bli mer stabila innan dom kan hoppa ut. Knipan har ett speciellt läte då hon lockar ut ungarna ur holken. Hon sitter länge i holköppningen och låter för att ungarna ska lära sig. Man hör hur ungarna är ivriga och hoppar i holken. Hon hoppar ut först av alla, ner direkt på marken under och lockar mycket intensivt och högt. Utan att kunna flyga så kommer de små dunbollarna ut och landar på marken intill honan.

Stilarna är olika på var och en av ungarna, och det går fort. På 1-2 minuter är allt över, då är de ute.

Sedan samlar honan ihop dem och de följer henne ner till dammen på gården, där de tar sin allra första simtur i livet. Ungarna kan både dyka och simma fast dom är bara ett och ett halvt dygn gamla och de får klara sig själva direkt från början, för knipor matar inte sina ungar alls. De håller i stort sett bara reda på dem.

Då det är dags att ge sig iväg samlar hon ihop ungarna genom att låta sitt speciella läte igen. Hon har fullständig koll åt vilket håll hon ska gå och efter cirka två timmars uppvisning lämnar de gården

och går in i skogen mot älven. Hur många som klarar sig av de 12 ungar som hoppade ut vet jag inte. Många faror lurar längs vägen såsom rovfåglar, korpar, skator, katter med mera.

Jag önskade knipfamiljen stort lycka till på färden och kände mig lycklig att ha fått vara med om det speciella ögonblick som det ju är, ännu ett år.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om