Det är 24 år sedan NSD-fotografen Bengt-Åke Persson för första gången klev in på redaktionen. Tiotusentals publicerade bilder senare börjar han i dag sitt nya liv som pensionär. Men han är inte den särskilt vemodig.
- Nej, det är ju en positiv förändring. Men det är klart att jag kommer att sakna kamratskapen, att dricka kaffe och smågnabbas. Jobbet är ju ändå en stor del av livet, säger Bengt-Åke Persson.
Vad ska du göra nu?
- Alla frågar det, och jag tycker det är så mycket Luther över den frågan. Nog löser det sig - jag kommer inte ha några problem att fylla dagarna. Jag har ju musiken, jag spelar gitarr och bas och har precis köpt en keyboard också. Och så gillar jag att fiska.
Han har dessutom inga planer på att lägga fotograferandet helt på hyllan. Bengt-Åke Persson säger att han gärna vill fortsätta jobba, men i lagom stora doser. Och bara göra de jobb han själv vill. Att rå över sin egen tid, utan att någon säger åt honom vad han ska göra, är något han ser fram emot.
En dag för en bild
Bengt-Åke Persson kom till NSD från Örnsköldsviks Allehanda. PÅ ÖA var jobbtempot högt och han märkte ganska snart att stressen var mindre på NSD. Ett av de första uppdragen var ett jobb om kulturpolitik inom ramen för dåtidens valrörelse. Teamet åkte till Niemisel.
- Vi åt sillunch och jag fotograferade. Sedan åkte vi hem. Det tog hela dagen och blev en bild i tidningen.
Vilket jobb minns du bäst?
- Det är svårt att säga. Men det jag kommer att komma ihåg mest är alla möten med människor. Att träffa vanliga människor, som berättar om sig själva.
Hur tror du att dina kolleger kommer att komma ihåg dig?
- Som en glad gamäng, hoppas jag. Och att jag säger vad jag tycker, både positiva och negativa saker.
För att koppla bort jobbet brukar Bengt-Åke Persson åka till Hem-
avan och fiska ibland. Om vädret tillåter kanske det blir en tur redan ganska snart.
- Det är skönt att sitta vid forsen och koka kaffe, man kommer ned i sig själv lite. Det är viktigt.