Författaren Göran Palm fyller 80 år i morgon. Vi ställer oss i gratulationskön.
Två signaler och luren lyfts.
- Göran Palm, säger en klar och tydlig röst.
- Goddag, NSD tänkte uppmärksamma din 80-årsdag.
- Det var roligt att höra.
- Vi brukar uppmärksamma personer som har uträttat stordåd, såsom Assar Rönnlund, Sixten Jernberg och så du.
- Du milde! Vilken trio, jag är hedrad.
Vad gör du nu för tiden?
- Jag knegar på lite i skymundan, när man blir äldre tror de att man är död och de frågar inte så mycket om vad man gör.
Stockholms Stadsteater
Ont krut förgås inte så lätt. Han har nyligen sålt en pjäs till Stockholms Stadsteater, en monolog som görs av Helge Skoog. titeln "Sit down tragedy ", är ett försök att balansera upp genren "Stand up comedy". Föreställningens röda tråd är industrisamhällets bristande ödmjukhet inför naturen, ett nog så aktuellt ämne i översvämningarnas tid.
Han föddes i Uppsala, fadern var präst och modern folkskollärare. Efter en fil. kand. vid Uppsala universitet, började han undervisa på Gästriklands folkhögskola och Kävesta folkhögskola utanför Örebro, samtidigt som han skrev bokrecensioner på Stockholms kultursidor.
"Nyenkel poesi"
1961 debuterade han med diktsamlingen "Hundens besök" som karakteriserades som "nyenkel poesi", så kallades poeter som skrev begripligt i början av 60-talet.. Tre år senare kom "Världen ser dig", där finns en dikt om en självupptagen yngling som en morgon rusar till bussen, yrvaken och med rufsigt hår, men det kan fixas utanför stora spegeln vid Nybrons hållplats:
Jag såg ingenting av mig,
Varken mitt ansikte, mitt hår eller min kam.
Fortsättningen av resan har jag glömt,
Men spegelbilden har blivit skarpare med åren.
Jag såg en buss.
En buss med ganska mycket folk passerade i spegeln.
1966 fick en hel generation unga med längtan efter en bättre värld en aha-upplevelse. Med boken "En orättvis betraktelse" ställde han vedertagna begrepp på ända med ett klart och lättfattligt språk. Jubilaren smidde medan järnet var varmt, två år senare knackade han på folkhemsdörren igen med skriftställningen: "Indoktrineringen i Sverige".
Wallraffade
Med dessa två böcker blev han odödlig, i alla fall hos 68-årsgenerationen. Men härom dagen, berättar han, kom hans 19-åriga barnbarn och hade läst en av dessa böcker som om den skrivits för några år sen, den kändes aktuell!
I början av 70-talet wallraffade han på LM:s fabrik i Stockholm och blottlade egna och andras fördomar om svenska arbetare. Det utmynnade i böckerna "Ett år på LM" och "Bokslut på LM".
På 80-talet drog han igång eposet "Sverige - en vintersaga" med blankversfingrar klär han av den inte alls så pryda moder Svea. Det Selma Lagerlöf registrerade från luften, gjorde han på marken. Nära 1 500 idogt nedpräntade sidor blev det. Den fjärde och sista delen utkom 2005. Där fick bland annat en Pitebo komma till tals; vi nämner inga namn:
"På tjugohundratalet ska det här
bli världens bästa stad, men redan nu
är Piteå på god väg dit, det är
en finputsning som fattas inte mer,"
förklarar stans kommunalråd.
Varför skrev du på blankvers?
- Debattprosan blev för pratig, jag hade skrikit mig hes. I medgång flyter det journalistiska språket, i motgång behövs fler nyanser, därav blankvers.
Var står du politiskt?
- Senaste valet röstade jag på Miljöpartiet men jag kallar mig ekosocialist. Jag litar inte på sossarnas och Vänsterpartiets miljöpolitik. Det kapitalistiska konsumtionssamhället bygger på att vi förbrukar våra resurser och råvaror i en allt snabbare takt. Slösa lever på lån, och det är hon som bestämmer i världen. I låg energisamhället är jordbruksmark viktigare än golfbanor, de vet många politiker, men man vinner inte nästa val med dylika budskap. Fast ni där uppe har en resurs som i framtiden kommer att vara mer värd än Norges olja, inte minst nere i Europa. Nämligen, rent vatten, det vita guldet. Var rädd om det.
Vad minns du från Norrbotten när du reste omkring och insöp material till Vintersagan?
- Jag fick draghjälp av Micke Niemi i Tornedalen, besökte många märkliga platser. Kom i kontakt med bygdeskalden Antti Keksi och er fantastiska berättartradition. Ert län är så orört litterärt, det är tacksamt att skriva om. Era väldiga älvdalar är oskildrade. Det förvånar mig att inte utmärkta Gerda Antti skrivit något om sin gamla Tornedal.
Älgjakten i Norrbotten beskriver han som timmars gloende i ett älgtorn - "en enda dagslång väntan på Godot". Ni vet, han som aldrig kom.
Hur ska du fira?
- Jag har gift mig till stor släkt, tre bonusbarn, ett eget och åtta barnbarn. Sedan kommer några gamla vänner och badmintonkompisar, bekantskapskretsen börjar tunnas ut vid min ålder men trevligt blir det säkert.