Nu är det klippt för stamkunderna

Krämporna börjar infinna sig lite här och var efter 48 i branschen. Han har problem med nacke, axlar och lite i höfterna. Typiska yrkesskador för frisörer.
- Nu får de lära sig redan i skolan att arbeta rätt och att sitta när de klipper. Det fanns inte när jag utbildade mig. Visst kom det efter ett tag men då var jag redan van att stå.
Fyra år som lärling
Det var mest en slump att han blev herrfrisör. Lasse är uppvuxen i Vuollerim och i sjunde klass fick han börja praktisera.
- Det fanns inte så många ställen att välja på. Jag var lite skoltrött och vill ha ett yrke. Jag gjorde praktik på frisörsalongen i samhället. Det här var kring 1960 när jag var 14-15 år.
Sedan flyttade han till Luleå och fick kontrakt på Borgerts frisörsalong i anslutning till Stadshotellets foajé. Där gick han fyra år som lärling.
- Jag sopade golv och fick tvåla in någon haka, det var fortfarande någon rakning då och då, men det var på väg bort redan då.
1966 tog han sitt gesällbrev. Han jobbade på en salong i Luleå i
8-9 år därefter följde en kortare anställning. 1969-1970 öppnade han och hans tre år yngre bror Kent en egen salong, två kvarter ifrån nuvarande ställe på Stationsgatan, där huserade de i 33 år. Moderna herrsalongen som den hette blev Klippman 2003.
Bjöd på tårta
Förra veckan gjorde han sin sista arbetsdag.
- Vi bjöd på tårta och kaffe, några kom in med blommor. Det har varit mycket handskakningar sista tiden. Jag har fått lyckönskningar och tack för den tid som har varit, säger Lasse Sällström.
Brorsan fortsätter som vanligt, med den skillnaden att i stället för att ha sin storebror som arbetskamrat blir det en ny frisör som hyr en frisörstol i deras salong.
Så här i backspegeln är Lasse Sällström nöjd med sitt yrkesval. Han har trivts bra och tycker det har varit positivt och trevligt med allt folk.
- Att arbeta på en frisersalong är väldigt socialt. Det är väl allmänt känt att allt avhandlas på salongen. Som herrfrisör är det inte så mycket prat om hur det ska klippas, det är ofta samma frisyr. Det avhandlas allt från familj, jobb och världsfrågor till dödslar och födslar.
Trogna kunder
Kunderna är mycket trogna. Lasse uppskattar att 95 procent är stamkunder och många har gått hos Lasse i 30 och 40 år. De är dock förvarnade om att de måste byta frisör. Det senaste året har Lasse tjuvtränat på att vara ledig två dagar i veckan.
Att arbeta tillsammans med sin bro tycker han har gått jättebra.
- Många har varit förvånade att vi har hållit ihop för det är väl vanligt med konflikter mellan syskon. Vi två är yngst av fem bröder och vi är ganska lika till sättet.
Roligast tycker Lasse att det var under perioden på 1970 och 1980-talet när det var inne med permanent.
- Det var i samband med långhårsperioden, var och varannan kille skulle ha permanent. Det var något nytt. I början var det besvärligt.
Gillar att snickra
Lasse minns att frisörerna var mycket proprare klädda när han började, byxor med pressveck och nylonskjorta med slips och en nylonrock som skydd.
- Vi hade en nackviska, att borsta bort hår med, i en sidoficka i rocken och saxarna i bröstfickan. Det var inte särskilt bra det blev fullt med hår i fickan, På hans tid utbildades frisörer till antingen herr- eller damfrisör, nu är utbildningen unisex. Kvinnor klippte kvinnor och män klippte män. Endast två eller tre herrfrisörer var kvinnor resten var män - i dag är det tvärtom.
Lasse Sällström gillar att snickra och bygga. Några sysselsättningsproblem lär han inte få i sitt nya lediga liv. Förutom sitt eget hus har dottern i Råneå och sonen i Luleå var sitt hus, som pappa gärna får hjälpa till med. Hans barn har dessutom två barn var och ett tredje barnbarn är på väg. Lasse och hustrun Ann-Christin ställer gärna upp och sköter. Redan första dagarna som pensionär väntar tapetsering och barnpassning hemma hos dottern i Råneå.

Nu är det klippt för stamkunderna

Lasse Sällström fyller 64 år denna sommar i mitten av augusti. Egentligen är det drygt ett år kvar till det magiska pensionsstrecket, men Lasse har bestämt sig. Han lägger saxen på hyllan för gott redan nu, lämnar yrkeslivet och tiden på frisörsalongen bakom sig.