Melodier från låtskrivarnas stjärntrio Irving Berlin, Cole Porter och George Gershwin, alla amerikanska invandrarbarn, vällde över kontinenten och hamnade på spelmenyn och blandades med "hot jazz" det vill säga redan kända nummer med sitt ursprung i New Orleans och Chicagos jazzkvarter. Där fanns fortfarande banjon i kompet men skulle snart i större omfattning ersättas av gitarren.
Gitarr
Så skedde även exempelvis i Bodenorkestern High Life där banjomusikern, namnet osäkert, började ha med sig gitarren. Han kan möjligen ha hetat Isaksson. Men det är osäkra uppgifter, även på flera andra i foton medverkande musiker.
Violinisten är sannolikt saxofonisten Bror "Brockas" Zachrisson som i ett reportage i ett 1950-tals tidningsurklipp berättar att han gärna tidigare alternerade med fiol. Men det är i övrigt tämligen osäkra uppgifter.
Ankare i orkestern var sannolikt denne flitigt anlitade Zachrisson tillsammans med bröderna Egon och Linus Johnsson. Trumslagare i begynnelsen var bodensaren Alf Ekbom, som dock senare lämnade över platsen till en annan bodensare som vi inte har namnet på. Johnson bröderna var födda 1907 respektive 1909 i Degerfors i Västerbotten och hade efter volontärskedet anställning i början av 1930 vid militärmusiken.
"High Life"
"High Life" var en anlitad orkester för såväl dans som revyer före och i mitten av 1930-talet, och senare tycks orkestern i stora delar vara synonymt med Egon Johnssons dansorkester. Under den senare delen har orkestern fått in en del nya namn, bland andra Egons hustru Anna Greta som vid återkommande tillfällen var bandets pianist.
Vid trummorna (bilden) känns igen en ung sedermera musikförvaltare, tamburmajor, basisten med mera. Bror Sundström, född 1916 och som blev ett attraktivt namn i kommande Bodenband.
Att notera kanske är den rätt så mediokra trumuppsättningen på den här tiden. Det fanns också konkurrerande band, men i en sammanfattning av olika uppgifter tycks Egon Johnssons dansorkester varit mycket populär och i en annons från aug 1937 för dans kväll till Malmbergets idrottsplan anges Egon Johnssons åttamannaorkester "vara Norrlands bästa jazzband".
Nya orkestrar
Från början av 1940-talet tycks Johnssons och många av dessa andra orkestrar ha upphört eller gått in i en annan. Såväl i Luleå och Boden var nya musiker namn på tapeten och Lennart Lindbloms ankomst till Boden innebar också en ny mangrant större orkester nu definitivt mer i swingens tecken. Samtidigt fanns en ny kull musikvolontärer på I 19:s musikkår, av vilka flera kom att bli kända och synas i eller med egen dansorkester de kommande åren.
Adjutant
Musikfanjunkare Egon Johnsson fanns dock under många år kvar som uppskattad adjutant för musikkompaniet och blev också känd som en framstående tävlingsskytt. Båda bröderna ingick dessutom flitigt i den relativt nya orkesterföreningen.
På bilden tagen vid konsert i en av Bodens gamla anrika biografer sitter Egon längst ned till vänster och längst upp till höger är brodern Linus. Dirigent är musikdirektören Einar Råberg och något mer till höger i grånat hår sitter violinisten Georg André som tillsammans med Råberg startade just denna orkesterförening.
Bröderna Egon och Linus Johnson gick båda bort i början på 1970-talet.