I mitten av 1930-talet ändrade populärmusiken karaktär i USA, i Europa, och Sverige och även i vårt län.
Det var swingmusikens braksuccé anförd av Benny Goodmans orkester i USA, där den nya jazztrenden höll i sig starkt fram till vintern 42, då landet plötsligt ställdes på krigsfot efter Japans angrepp på flottbasen Pearl Harbor tre månader tidigare.
Mobilisering och massinkallelser bidrog till att ett mycket stort antal orkestrar tömdes på musiker i sina bästa år.
Men fram till dess medförde den nya swingen, en lavin av nya orkestrar och begreppet "big band" och swing satte för några år framöver all annan jazzmusik på undantag.
Fiolen försvann
Instrumentalt betydde det också förändringar. Fiol, det vill säga violinen, som varit ganska framträdande även i populärmusiken lades åt sidan, likaså fick banjon ge plats åt gitarren.
På bilder med Norrbottensorkestrar från 1930-talet ser man att båda instrumenten medförts till en början. Den stora mässingtratten som tuba, vanlig i militärmusiken men som fanns i såväl New Orleans-jazzen som halvsymfoniska dansband typ Paul Whitemans, försvann nästan helt och ersattes med en eller flera saxofoner och dragbasuner. Intressant är också att "storfelan" kontrabasen kom att synas och höras mer i rytmen med gitarr och trummor.
Kontrabas
Proffsige saxofonisten och klarinettisten på 1930-talet, Sune Lundvall, även han med akademisk militärmusikbakgrund, var med Svenska Paramount-orkestern i London 1928 för skivinspelningar och upptäckte till sin förvåning att Londonorkestrarna tagit till sig kontrabasen i jazz och dansmusik.
Denna nyhet skulle givetvis anammas och Svenska Paramount-orkestern anses vara första svenska jazzband som infört kontrabasen, och för Lundvall själv blev detta tredje instrument..
1930-talet i Boden, länets kanske största och första musikstad tack vare militärmusikkårernas rekrytering hade faktiskt ett antal dans- och jazzorkestrar igång innan "swing" vågen nådde hit. Även i grannstaden Luleå fanns enstaka band och en del sam arrangemang knöts.
Benny Goodman
Ny musiktrend i ett litet land som Sverige kan slå igenom snabbt, men om man tar det jätte land USA där swingmusiken föddes, tog det faktiskt ganska lång tid innan Benny Goodmans orkester år 1936, superkänd i landets norra och östra del, helt slagit igenom på västra sidan av landet.
Man kan kanske dra vissa slarviga jämförelser med Norrlands glesbygder och tätorterna Göteborg och Stockholm. En bra bit från tätorterna gällde fortfarande dragspelet och så kom att förbli. Men i en linje ungefär som dagens E 4 från söder till norr längs kusten dök orkestrar upp som svampar ur jorden.
Exempelvis hade Dalarnas dansmusikförbund i mitten av 30-talet runt regionen inte mindre än 33 nyregistrerade orkestrar av större eller mindre mått, men ju längre norrut man kom så minskade antalet.
Boden undantag
Boden, den färska regementsstaden och närliggande kommuner var nog i sammanhanget ett undantag. Tittar man närmare på musiklivet redan under 1930-talets mitt i staden, finner man ett livvaktigt nöjesliv med dansmusik och revyer.
Arkivanteckningar visar, om än knapphändigt, på flera "typ" jazzband från senare delen av 1920-talet. Det här är alltså långt tidigare än de 1940-tals band i Boden och Luleå som jag tidigare beskrivit.
Välkända på orten under 30-talets mitt var också av musikdirektören Einar Råberg och violinisten George André, nybildade Bodens orkesterförening, orkestern High Life, Egon Johnssons orkester, "Jobs Jazzorkester" eller bröderna Steinholtz orkester och några till. Lite mer hemvävd titel återfinns med få uppgifter om Unbyns Jazzband.
Bilden med "Strid Orchestra" är troligen från perioden kring 1927-1930 med volontären Alf Ekbom vid trumman, pianisten Lindmark samt några grabbar som möjligen kan vara en förlaga till första uppsättningen av orkestern High Life.
Inga "svarta"
Sverige hade ungefär vid den här tidpunkten, alltså mitten av 1930-talet, gästats av utländska storheter som Louis Armstrongs "Hot Harlem band" och Jimmy Lunchfords stora jazzorkester, den senare som turnerade tre veckor i Sverige, men knappast norr om Dalälven.
I det sammanhanget bör kanske påminnas att i jazzens eget förlovade land fanns väldigt många ställen där dessa och andra "svarta" band inte var välkomna.
I Sverige rasade någon DN skribent över den nya hemska "negermusiken". Men det hjälpte föga, från dessa och även brittiska "vita" band kom nya musikaliska spännande impulser till våra lokala orkestrar.
Britternas populära Jack Hylton orkester som också gjorde ett Sverigebesök eller den kanske ännu mer i ropet Ambrose Orchestra. Violin hade en framskjutande roll i instrumentuppsättningen, men kom även den med tiden att få ge vika för mera blås.