Fredagen den 24 februari inleddes Vasaloppsveckan med Kortvasan. Med start i Oxberg och tre mil senare målgång under sägenomspunna portalen i Mora. Dryga 9 000 åkare kände sig denna dag hugade att svettas i Fädrens spår för framtids segrar.
För att undvika trängsel i första backen släpptes varje kvart iväg hjordar med cirka 800 åkare försedda med clips runt fotleden. Vilket medför att varje deltagare får individuell tid och medelhasighet. Logistiken och arrangemanget flyter som i olja och skam vore väl annars för i år fyller Vasaloppet 90 år. Loppet har varit inställt i tre gånger på grund av snöbrist.
Mor och dotter
På startlinjen fanns två sammanbitna Kalixtjejer, ivrigt gnuggande sina laggar mot det stenhårda vita underlaget, Ros-Marie Andersson, 51, och dotter Teres, 27.
- Vi håller på att genomföra Tjejklassikern, säger Ros-Marie. I sommar har vi sprungit Lidingöloppet 10 kilometer och simmat Vansbrosimmet 1 000 meter och i dag tar vi oss an Kortvasan och till sommaren planerar vi tio mil på cykel längs Vätterns stränder. Jag har alltid hållit igång med motion, det är bra att ha mål att se framemot.
Utflyttad
Teres är numer flyktad Kalixbo hon har drabbats av den inte alls ovanliga åkomman, kärlek.
- Jaa, jag har flyttat till Sundsvall för några år sedan, säger Teres. Jag har fattat tycke för en ung man från staden, han är polis där. Jag jobbar halvtid inom hemtjänsten. Den andra halvan jobbar jag i eget nystartat företag inom massage och friskvård. Förhoppningen är att det så småningom ska bli heltid i företaget. Jag har inte åkt skidor så mycket men jag springer och gymmar en del. Jag tror jag orkar till Mora.
Vallningen då? Det är ingen tjejgren direkt.
- Vi var och hörde på ett föredrag här i Mora och fick vissa tips. Vi har värmt in lila klister i botten, sedan universal, detta har vi toppat med lite rött. Vi har också haft viss telesupport från pappa i Kalix. Det hugger lite grann här i startområdet men jag tror det kommer att funka ute i spåret, informerar Teres.
2,5 timme
Några timmar senare i Mora stöter undertecknad på ovannämnda, nyduschade med humöret på topp. Ros-Marie hade stakat, de tre milen, på 2 timmar och 29 minuter.
Dottern snabbast
Den här gången var gammal inte äldst för dottern var cirka en minut snabbare. Hon hade legat, på bästa Northugvis, i suget efter morsan till Eldris. Varpå hon ökade tempot och lyckades gå ifrån på de lättåkta partierna mot mål.
Det kan noteras att mamma verkar ta nederlaget med ro. Vallningen var bra, uppför backarna fick de gå mellan spåren för att få fäste.
Varför tjejklassikern?
- Jag jobbar inom vården med mycket tunga lyft. Och ska vi nu jobba till 75 år gäller det att förbereda sig, säger Ros-Marie med glimt i ögat.