Lars Nilsson, Tyresö, har hastigt avlidit vid 84 års ålder. Närmast anhöriga är makan Karin och barn med familjer.
Lars eller “Lasse” föddes våren 1934 i en liten by utanför Kalix, som nummer två i en syskonskara av fyra. Redan som liten pojke visade sig hans starka målmedvetenhet. Som då han till sin mors förskräckelse försvann i bärskogen för att traska hela vägen hem och “klappa hästen”. Efter sju års folkskola började han arbeta i skogen, för att tjäna sina egna pengar. De gick till en traktor som han renoverade och sålde vidare. Därefter började han utbildningen till bilmekaniker på yrkesskolan i Övertorneå.
Att se affärsmöjligheter föddes tidigt. Med hjälp av rep på spakarna tog han en natt en bandtraktor över svaga isar, gående själv bak efter, för att vara först på Seskarö redo att ta jobb när våren kom. I tjugoårsåldern köpte han tillsammans med en kamrat från hembyn sin första grävmaskin. Ganska snart införskaffades fler maskiner och Lasse lämnade bilmekanikerbranschen. 1960 gick flyttlasset från Kalix till Arjeplog för vägarbeten i Lappland med flera anställda. Flyttlassen kom sedan att följa de väg- och anläggningsarbeten som erbjöds, från norr till söder, för att så småningom stanna i Enköping där familjen var bosatt i många år.
Lasse har alltid kunnat tänka om, när affärerna så krävt. När uppdragen med entreprenadmaskiner blev allt färre i Stockholmstrakten, fick det bli resor till både Finland och Polen. Mitt i livet sadlar han om helt och hållet och köper mark i Enköping för att bygga industrilokaler till uthyrning. Drivet att själv ta reda på saker och modet att pröva något nytt har alltid funnits där. Jobb och fritid har flutit ihop. Semestrarna har inneburit många sightseeingturer för familjen i Sveriges olika industriområden. Och visst kände vi oss generade ibland, som när han krypande på alla fyra studerade någon byggdetalj på nybyggda Ica Maxi.
Många grannar och släktingar har blivit hjälpta med bilinköp, husbyggen och juridisk support. Såg han något fel var han snabb att påtala det, men samtidigt inte rädd för att rycka in och rätta till. Det har blivit en del udda inköp genom åren, såsom hundratals skidor, en hel snickerifirma och Systembolagets uttjänta whiskeyfat. Ekfaten blev med hans händer möbler som fortfarande doftar gott. Trots skicklighet i att organisera och tänka strategiskt så har det aldrig funnits något motstånd till kroppsarbete. Stora byggprojekt på tusentals kvadratmeter har samsats med husbilsbygge, vedklyvskonstruktioner och skapandet av lekstugor och utedass på hjul.
Vid sin sida har han sedan unga år haft sin livskamrat och fru, Karin. De fick två barn, Anita och Ingela, och över 60 år tillsammans. Sista åren har de bott i Tyresö, för att ha nära till barn och barnbarn. Vid nära 85 års ålder tog så plötsligt allt slut, på nyårsafton 2018. En stor saknad och alla minnen kvarstår.