Med humorn som livboj

Verka men inte synas lyder Wallenbergarnas klassiska motto. Sedan tio år är det även Gösta Ekmans.
- Jag hade länge värkt och synts ihop.
Nu kommer boken om hans liv.
Verkar gör han förstås fortfarande, om än mest bakom scenerna, och inte alls lika mycket som tidigare.
Gösta Ekman är skådespelaren och komikern som inkarnerat inte våra synder men väl vår handsvett och nervositet. Många av hans Papphammar-sketcher har en livslyftande effekt, vid nedstämdhet ungefär som psykofarmaka.
- Så trevligt, vanebildande? kontrar han kvickt.
Papphammar egen produktion
Papphammar var Gösta Ekmans helt egna produktion. Han envisades för få göra den. I sin kommande bok "Farbrorn som inte vill va’ stor", berättar journalisten och biografiförfattaren Klas Gustafson om hur Gösta Ekman under sitt år som professor på Teaterhögskolan, ringde upp Mia Skäringer och Klara Zimmergren i duon "Mia och Klara" och bjöd in dem som gästföreläsare.
Efter samtalet grät Mia Skäringer. Papphammar-sketcherna på tv hade varit en tröst under en utsatt uppväxt i ett fult höghusområde. Liksom en gång Gösta Ekman upptäckte även Mia Skäringer det hoppingivande och förlösande i att själv få sina problematiska föräldrar att skratta.
Nu fick hon höra att professor Papphammar skrattade åt henne.
- Jag hade sett Mia och Klara och tyckte de var fantastiskt bra. De gör saker som ofta är baserade på egna erfarenheter, de tar det här på allvar. Även om det kan vara på gränsen till oanständigt utlämnande så finns det en medkänsla i det de gör.
När det gäller oanständigheter kom Gösta Ekman aldrig längre än till pittsketchen, inspirerad av en hantverkare som hade en variant av Tourettes syndrom och tvångsmässigt sade fula ord, i synnerhet tillsammans med unga blyga människor, när han skulle förklara sitt arbete.
Vad gäller skådespeleriet och komiken använder han sig i högsta grad av sig själv. Men trots de sju åren i analys går det inte att hitta en enkel förklaring till varför han, Lill-Gösta, blev "skrattretande" som han säger.
Pappa Hasse lämnade familjen när Gösta Ekman var fem. Uppväxten med tre små bröder, två styvsystrar och "lite föräldrar" har präglat honom på "ett svårdefinierbart sätt".
- Det var trångt om saligheten. Det är sorgligt att säga, men jag tror att jag alltid kände mig i vägen. När min morsa prioriterade mig för att jag var äldst blev de andra avundsjuka. Där stod de som små fågelungar.
Dödslista
I sin fickkalender noterar Gösta Ekman numera alla vänner och bekanta som går bort. De senaste åren har det blivit ungefär lika många namn som veckor på året, vilket ger en bild av omfattningen på hans yrkesliv. På årets lista finns bland andra Dennis Hopper.
Som 71-åring tycker Gösta Ekman att upplevelsen av tid blir mer och mer paradoxal. När han som 20-åring kom till Paris för att finna ny livsinspiration tedde sig efterkrigstidens bohemliv retsamt avlägset. I dag känner han tvärtom att historiska händelser som andra världskriget hela tiden rycker närmare.
- Avståndet till franska revolutionen krymper tycker jag. Visst är det underligt.