Erik Manny Lindqvist växte upp i Ale.
Han var bondsonen som 1942 tog värvning vid A 8 i Boden för att få tillfälle att studera.
Efter fyra år inom det militära och som furir slutade han för att i stället ta anställning på SJ.
Tuffa duster
Där aktiverade han sig i den socialdemokratiska fackklubben som hade tuffa duster med kommunisterna.
– Vår största uppgift var att möta kommunisterna. De var mycket starka här. Jag är ingen kommunistjägare men kan aldrig dela deras idéer om hur samhället ska omvandlas. Det var naturligt att debattera med kommunisterna. De var ju de enda motståndare som vi hade. Borgarna hörde man nästan aldrig av. Kommunisterna är ofta välutbildade och duktiga och det borde gå att samarbeta med dem i många frågor, sa Manny Lindqvist i en NSD-intervju i samband med pensionen.
Manny Lindqvist blev lokförare och 37 år inom SJ innan han gick i pension 1984, som 60-åring.
Då avgick han också som LO-distriktets ordförande en post han haft sedan 1975.
NSD-ordförande
Under 80-talet var Manny Lindqvist ordförandei NSD:s tidningsstyrelse.
Som sådan var han med och protesterade mot dåvarande A-pressens försök att få med NSD i sitt kommanditbolag under kampanjen ”Rör inte NSD!”.
Manny Lindqvist var också under en period ordförande i PRO Norrbotten.
NSD:s politiskechefredaktör Olov Abrahamsson minns Manny Lindqvist så här:
– Manny Lindqvists absolut viktigaste insats som facklig ledare var utvecklingsplanen för Norrbotten som togs fram i början av 1980-talet. Den räddade basindustrierna och såg även till att länet kunde utvecklas på nya områden.
Lång ifrån pamp
– Manny var dessutom en genuint schysst och sympatisk människa. Han var så långt från fackpamp som man kan komma. Han var en fin förebild för alla fackligt och politiskt aktiva.
Manny Lindqvist blev 88 år.
Hans närmaste är barnen Berit, Bengt och Doris, barnbarn och barnbarnsbarn.
?PETER LUNDGREN