Eiffeltornet och vår malmvagn har något gemensamt. De visades båda på världsutställningen i Paris 1889. Vår malmvagn ska restaureras till som den såg ut den gången. Det är LKAB som ställer upp med resurser och kunnande på bolagets vagnverkstad i Kiruna. Målsättningen är att vagnen ska vara klar till sommaren.
− Vår tanke är att få ställa ut vagnen på Storgatan i Luleå som en påminnelse om vad Malmbanan och malmen betytt för staden som nu fyller 400 år, säger Jan Bergsten, Norrbottens Järnvägsmuseum.
− Malmbanan och järnmalmen står för två tillväxtperioder. Först när banan och malmhamnen på Svartön byggdes och Luleå Järnverk samtidigt grundades i Karlsvik. Sedan när en ny näringspolitik ledde till att staten byggde Norrbottens Järnverk, NJA.
Malmbanan tillkom på brittiskt initiativ och det var också engelska lok och vagnar som lossades från fartyg på Svartön år 1886 inför trafikstarten 1888. Där fanns vagnen som fick det första numret 101 i gula siffror på den grå vagnskorgen.
Malmbanan fick inte bara Europas tyngsta tåg. Vagnarna var också en sensation och därför fick malmvagn 101 en plats på världsutställningen i Paris 1889. Det var en första vagnen helt i stål, den lossades genom att öppna luckor i vagnens botten och den hade tryckluftsbroms.
När SJ övertog Malmbanan och trafiken ingick de 375 brittiska vagnarna, men inte loken. SJ:s lok hade inte tryckluftsbroms och bromsare fick ta plats och bromsa tåget manuellt på lokförarens signaler med ångvisslan. Vagnens grundkonstruktion levde vidare och ännu på 1980-talet fanns den treaxliga vagnen i tågen.
Den allra första malmvagnen, 101:an, är en av tre vagnar i den första leveransen som Norrbottens Järnvägsmuseum äger. På torsdagen lastades alla tre på lastbil för transport till Kiruna. Veteranerna får denna gång ta landsvägen i stället för järnvägen. Två av vagnarna ingår i restaureringen och den tredje är reservdelsvagn.