Jimmy Dorsey satsade på ett säkert sångkort
Jazzexperten Walter Grape fortsätter i dag sin artikelserie om bröderna Dorsey och deras orkestrar. I förra avsnittet lämnade Tommy Dorsey plötsligt orkestern. Men Jimmy Dorsey fortsatt på egen hand.
Foto:
Dock, som brukligt var den här tiden med storbandsmusiken i stark framfart, var det oundvikligt med smärre förändringar och en lyckad förändring var bland annat när erkände trumslagaren Ray mc Kinley klev in till gänget.
Bob Eberly
Efter den lyckade Bing Crosby-perioden insåg Jimmy Dorsey att Bob Eberly definitivt skulle vara kvar som sångare. Den stilige unge mannen hade för övrigt den något äldre Bing Crosby som sin största idol. Ingen man utan en kvinna och vokalissan Kay Weber stannade kvar och skulle matcha Eberly i sångnumren.
Den duktiga sångerskan som Jimmy Dorsey blivit fäst vidtyckte dock snart att hon stagnerat på grund av orkesterns många återkommande radiosändningar. Hon ville ut och synas och bestämde sig till kapellmästarens besvikelse att satsa på teater och show istället. Hon efterträddes ganska snart av Vicki Joyce som snart valde att hoppa av och in kom den unga duktiga och charmerande sångerskan Martha Tilton. Hon blev kvar ett tag innan Benny Goodman hörde henne och erbjöd ett troligen väldigt lockande kontrakt.
Ett säkert kort
Men Jimmy Dorsey´s orkester var ingalunda strandsatt. Bob Eberly var ett säkert sångkort, hade trogna fans, mest bland de unga damerna och orkestern var flitigt bokad. Fler vokalissor stod på kö till det nu välrenommerade swingbandet och 1938 klev den svarta sångerkan June Richmond in i bilden. Den ståtliga negressen hade inte en oäven röst men var till naturen mera av en entertainer och blev snart värvad till en cabaré där hon troligen fann sig bättre till rätta. Jimmy Dorsey hade fått ögonen på en annan omtalad ungt stjärnskott som han trodde skulle bli perfekt till bandet och att komplettera Bob Eberly i ballader och refränger.
För en gångs skull hade han fel. Flickan hette Ella Mae Morse, hade en underbar sångröst men visade sig lätt helt tappa texten och improvisationerna blev stundtals alldeles för många. I samförstånd lämnade hon bandet men tog med sig pianisten Freddy Slack och de två kom att göra en del berömvärda musikproduktioner tillsammans.
Popularitet
År 1939 var orkestern bland de allra mest eftertraktade och inte minst genom den oerhörda popularitet som bandets vokal duo Bob Eberly och den åter nya tjejen framför mikrofonen utgjorde.
Den nya tjejen var Helen O´Conneloch hade kommit in som en frisk vind. Jimmy Dorsey förstod att det här sångarparet med sin fräscha utstrålning kunde vara ett starkt kort för orkesterns marknadsföring.
Det visade sig vara ett resonemang som helt stämde in. Musikpressen målade gärna ut dem som ett föredöme och beskrevs som "boy and girl next door". Skvallerpressen hade dem snabbt på omslagen i romantiska ordalag.
Stort PR-värde
Riktigt så var det kanske inte från början, men populariteten steg och passade Jimmy Dorsey och orkestern fint. Skivbolagen stod i kö och Paramount Pictures ville filma. PR-värdet förstod också en av orkesterns arrangörer Tutti Camarata som snickrade till riktiga storsäljare såväl på scen som skiva som gick ut på att arrangera i tre delar.Effter orkesterns introduktion, sjunger Bob Eberly, sen vidare orkestern och Dorsey´s altsax i fokus, och därefter Helen O´Connels sista refräng som avrundning. Enkelt koncept som blev en fullträff och gjorde kassa succér. Några klassiska sådana exempel var exvis "Green eyes", "Tangerine" och "Amapola".
Framgångarna följde slag i slag och nu undrade orkestermedlemmar när sångduon skulle gifta sig. Förvåningen var stor när Eberly´s fru istället kom att heta Florine Callahan. Om än inget sades högt så var nu Helen O´Connels frustration märkbar, för hennes känslor var nog starkare än den andra partens, men kontrade efter ett tag i ett kortvarigt förhållande med en lokal fotbollsstjärna.
Samarbetet skulle dock fortsätta ett tag till. Eberly toppade 1939 "Metronomes" manliga tio i topp-lista på orkestersångare i USA och såväl 1940 som 1941fanns Helen O´Connel högst upp på den kvinnliga listan. Men på topplistorna återfanns nu också en stjärnfylld orkester ledd av brodern Tommy Dorsey - med ett sångarfynd vid namn Sinatra.
Om detta återkommer jag till
.
(Tidigare artiklar publiderade den 11 och 18 maj)
Så jobbar vi med nyheter