Jazz-USA föll för Harry Arnold och Radiobandet
Walter Grape, jazzexpert från Boden, började förra måndagen berättelsen om Harry Arnold och Radiobandet. Dagens avslutande artikel handlar om den succé som orkestern gjorde i USA.
Från vänster Bengt Hallberg, piano, Georg Riedel, bas, Egil Johansen, trummor, Arnold Johansson, Weine Renliden, Sixten Eriksson, Bengt-Arne Wallin, Benny Bailey, trumpeter, George Vernon, Åke Persson, Andreas Skjold, och Gordon Olsson tromboner, Jonny Ekh, Bjarne Nerem, Arne Domnérus, Rolf Bäckman, Rolf Blomquist saxofoner.
Foto:
Skivbolaget Metronom insåg Claes Dahlgrens stora värde och engagerade honom att marknadsföra orkestern i USA samt permanent vara bolagets man i USA.
Nytt namn
Året var nu 1957 och den nya lp-plattan "This is Harry and the Mysteri Band" var på gång. Titeln till första lp plattan skulle väcka nyfikenhet. En alternativ svensk titel som Harry Arnold and his Swedish radio studio orchestra, sågades då den knappast kunde få en luttrad amerikansk jazzkritiker att hoppa till, men kom faktiskt senare att användas i skivproduktionen.
Orkestern blev en praktsensation för jänkarna och branschen var förbluffad. Vad var det för en orkester man hörde? Clas Dahlgren gjorde allt vad han kunde och resultatet lät inte vänta på sig. Han lät olika proffs i swingbranschen lyssna och gissa och radiostationer hakade på och körde plattan om och om igen, med det fantastiska storbandet från kalla Norden Så här lät några USA omdömen:
Sy Oliver, känd trumpetare och berömd arrangör hos bland annat Tommy Dorsey: "Jag vet inte vilka dom här musikerna är, jag skulle gissa att det är en samling All Stars, för så mycket är säkert, vore det en permanent orkester så skulle jag ha hört talas om den. Vem är den fine arrangören?"
Willis Conover, legendarisk radioröst och expert: "Det här är ju ett fantastiskt svängigt band, utmärkta solister och arrangemangen är utomordentligt smakfulla. Det är just det sorts band Nelson Riddle kunde åstadkomma om han ville bilda en sån här orkester. Trumpeten låter som Roy och trombonen som Earl Swope tycker jag (avsåg Nelson Riddle-musiker). Tenoren skulle kunna vara Lucky Thompson och den andra Al Cohn. Inte är det Woody Hermans nyaste Herd?"
George T Simon, författare och jazzguru i USA: "En brilliant trumpetsektion, en ` rocking´ trombonkvartett, en fantastisk saxofon ensemble och en av de lättaste och jumpigaste rytmsektioner vi nånsin hört."
Rosades
Förbluffade kritiker rosade orkestern. På endast två veckor såldes skivan enbart i USA i 7 000 exemplar vilket ger ett högt betyg. Inför höststarten 1957 hade en del smärre förändringar gjorts på besättningen. På trumpet sektionen hade Bengt Arne Wallin och Arnold Johansson gått in som ersättare, Åke Persson blev den fjärde trombonisten och i saxofonsektionen återfanns Rolf Backman och Johnny Ek. Gitarristen hette nu Roffe Berg och Egil Johansen satt bakom trummorna.
Man kanske kan undra var Thore Ehrlings gäng var vid tidpunkten. Svaret är enkelt - den fanns inte. Veteranen Ehrling hade vid den här perioden, 1956-57, upplöst sin orkester och musikerna var utspridda. Konkurrensen på storbandssidan just nu bestod egentligen bara av Malte Johnsons orkester i Göteborg. Men Radiobandet med Harry Arnold gjorde nu radiosändningar flera gånger i månaden, nya skivor kom ut, och orkestern var rena injektionen för pånyttfödda svenska jazzorkestrar.
Hans egen medryckande komposition och signaturmelodi "Stand by" kände nu jazzfolket till och den började alltmer utropas istället som "This is Harry".
Orkesterns skivor, främst de lp-skivor med attraktiva omslag, betingar i dag säkert ett betydande samlarvärde. Orkestern förblev under Arnolds ledning aktiv till 1965, men besättningen kunde periodvis återfinnas i andra skivutgåvor med annan kapellmästare. Det var egentligen inte så konstigt. Precis som i Thore Ehrlings orkester när den var som bäst fanns i detta gäng under Harry Arnold gräddan av svenska jazzmusiker när storbandsmusik fortfarande var efterfrågat.
Radiobandet med Harry Arnold är en av de stora händelserna i svensk jazzhistoria.
Harry Arnold gick bort 1971 och är gravsatt på Nya kyrkogården i Helsingborg.
Clas Dahlgren avled 1979 och hans efterlevande har till Svensk visarkiv, jazzavdelningen donerat en ovärderlig samling jazzmaterial.
Olle Helander avled 1976 och Sverige tappade en av de mest hängivna eldsjälar som funnits inom jazzen på radio och televisionen.
Så jobbar vi med nyheter