För Sven Melander betyder inte 65-årsdagen att det är slut på arbetslivet. Däremot innebär själva pensionsutbetalningen en stor frihet.
- Skillnaden är jag har möjlighet att säga "nu går jag härifrån". Det känns bra.
Två dagar innan födelsedagen står Sven Melander på Slagthusets scen i Malmö och gör rollen som skivbolagsdirektören Gunnar Bergström i musikalen om Kal P Dal. Att resten av uppsättningen mest består av unga personer tycker han är en stor fördel.
- De är så otroligt duktiga. Mycket duktigare än vad jag har varit. Många av dem är i början eller mitt uppe i sin karriär och jag kan känna igen all glädje och entusiasm.
"Tänk på pocenten"
Att Sven Melander under 1980-talet var en av våra stora fixstjärnor på den svenska humorhimlen är väl känt. Många av de karaktärer som han gjort och uttryck som han har myntat har genom åren fått nästintill kultstatus. Som Olle i Nöjesmassakern som fick oss att säga "tänk på pocenten, Helge". Eller då han som en av kockarna Werner, med tysk brytning, förklarade att "det går precis lika bra med selleri".
Ett annat stort kapitel i Sven Melanders liv är rollen som programledare och skapandet av ny tv-underhållning. Nöjesmaskinen, som han ledde tillsammans med parhästen Stina Dabrowski (numera Lundberg), fick en stor del av tittarna att sitta klistrade framför tv:n på fredagskvällarna.
Varför blev det så uppskattat?
- Tidigare var det underhållning som mer kunde liknas vid bildsatt radio. En programledare som kom in och sade, typ: "Nu ska ni få se..." eller "Här bjuder vi på...". Men folk betalade ju sin licens och hade all rätt att få bra underhållning. Vi lät tittarna själva avgöra om det var bra eller dåligt. Och det gav oss hög trovärdighet.
En annan förklaring till att programmet blev så omtyckt tror Sven Melander berodde på att både han och Stina hade en lång erfarenhet som journalister.
- Vi hade en klar världsbild och var klara över vilka vi själva var och ville bara göra ett väldigt bra jobb. Det gjorde att vi var mer respektlösa och att det blev oväntade grejer.
Störd av kritik
Fortfarande finns viljan kvar att göra nya saker och utmana sig själv. Däremot har den enorma aptiten och nyfikenheten mattats en aning.
- Jag har aldrig funderat på någon karriärlinje utan hoppat på allting vilket också varit min sämsta sida. Mycket är jag stolt över, men det har också blivit några ordentliga magplask. Då var jag så känslig för vad andra tyckte. Om jag fick kritik blev jag jättestörd av det. Nu har jag en helt annan erfarenhet. Går det inte kanonbra så vet jag att det går nya tåg, eller så gör det inte det. Det spelar inte så stor roll.