Hoppfull tv-ikon fyller 60
Stina Lundberg Dabrowski fick tv-priset Kristallens hederspris i år - och tackade med att hoppa.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Talar latin...
Hon växte upp i Traneberg i Bromma. På gymnasiet gick hon halvklassisk linje, mest för att hon slapp matten som hon just då hatade.
- Där fick jag lära mig latin. Det har jag haft stor nytta av när jag lärt mig andra språk då det är lätt att låna från latinet, säger Stina. Jag var rätt bråkig och uppkäftig i skolan. Mina betyg var medelmåttiga.
1968 var hon i studentrevoltens Paris och sprang undan poliserna för en bättre värld. Hon var också aktiv i FNL-rörelsen här hemma.
Var hon står politiskt i dag vill hon inte avslöja, det bör vara en så kallad yrkeshemlighet för en journalist.
I trettonårsåldern pryade hon på TCO-tidningen och skrev en insiktsfull artikel om att journalistyrket är det bästa. Man får resa och träffa spännande människor.
- Så har det varit, det har funnits nerv i mitt yrkesliv, konstaterar Stina.
Nöjesmaskinen
Sedan blev det journalisthögskolan och jobb på Aftonbladet, varvat med olika frilansuppdrag. Därefter fyllde hon på sitt kunskapsförråd med en kurs på Dramatiska Institutet. Varpå radions Dagens Eko blev hennes uppdragsgivare.
- Det var några chefer på SVT som tyckte att jag gjorde roliga och personliga intervjuer. De var tydligen ute efter något dylikt när programidén Nöjesmaskinen skulle sjösättas.
1982-1984 var hon programledare för Nöjesmaskinen tillsammans med Sven Melander. Det ledde till att hon blev "Stina" med svenskarna.
Tror du att det finns en drift hos människan att berätta om sig själv?
- Jag tror att det finns ett inneboende behov att berätta sin historia. Det är inte alla som har tillgång till lusten. Men om man lyckas trycka på rätt knappar så kommer den fram. De allra flesta människorna mår bra av att berätta om sina liv.
Ren och släde i Kiruna
Det första hon tänker på när hon hör ordet Norrbotten är renkapplöpningen hon deltog i för ett tiotal år sedan i Kiruna.
- Med ren och släde dundrade vi runt på Kirunas gator. Man ramlade ur titt som tätt. Jag vann inte utan blev rätt blåslagen efter det vådliga äventyret, men rolig var det. Jag brukar också vandra i era fjäll. Jag är en vandrare men nu är det ett tag sen jag var uppe.
Interjuver du minns?
- Att träffa Khadaffi mitt ute i öknen var väldigt intressant, konstigt och märkligt. Margareth Thatcher är den tuffaste person jag någonsin träffat. Vi bråkade och hon mästrade mig en del. Men när kameran stängdes av stötte hon mig i sidan " Would you care for a gin and tonic". Två jättedrinkar togs in klockan tio på förmiddagen och från en skrämmande aggressiv politiker förvandlades hon till en vanlig kvinna. "Jag kanske var för tuff", frågade hon. Sedan kände hon på mitt hår "Så mjukt. Kan du verkligen ha det så där. Jag måste ha mitt så här". Hennes hår satt som en sprayad hjälm, om man rör det så spricker frisyren. Ju äldre jag blir desto mer gillar jag henne. Hon fick alla mäktiga män att framstå som små osäkra skolpojkar.
Ingen bullmamma
Stina är väldigt fotbollsintresserad. Maradona fick henne att inse att fotboll kan vara konst. Barcelona heter favoritlaget.
Hon har fyra barn och har inte varit någon bullmamma, men väl en bullmormor.
- Jag har fem barnbarn och tre extra bonusbarnbarn. Vi har redan bakat pepparkakor, gjort knäck och kola. Vi ska fira "lilla" julafton till helgen med tomte och hela köret. Detta på grund av att vår dotter ska åka till Australien och blir borta ett tag. Födelsedagsfest hade vi gemensamt i somras då min man Kjell passade på att fylla 60 år.
Så har vi det här med hoppet? Ett hejdlöst skratt utbryter i telefonluren. Jubilaren ser tydligen något komiskt i situationen.
- Där har du ett problem, konstaterar den erfarna journalisten Stina Lundberg Dabrowski.
Hopp hopp hurra Stina!
Utmärkelser i urval: Stora Journalistpriset 1991, Hylands-priset 1992, Tidernas tv-person 2005, Kristallens hederspris 2010, flera tv-pris från kvällstidningarna Expressen, GT och Aftonbladet..
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!