I dag fyller kulturarbetaren Ulla Lyttkens, Luleå, 70 år och det bör uppmärksammas.
I cirka 50 år har hon verkat i länet och hennes eld lämnar spår. Hon har lyft människor med teater.
Tur att hon kom till oss. Norrbotten hade varit gråare. Hennes yrkesgärning säger oss att historien ska berättas av den vanliga människan.
Nyfiken-filmer
Hennes början är i Uppsala, där växte hon upp och tog studenten. Det var under gymnasietiden som hennes håg för teater började spira. Det mynnade ut i att hon började på Calle Flygares Teaterskola i Stockholm, för att finansiera studierna vikarierade hon som lärare - dylikt gick på den tiden.
Hon hade småroller i Vilgot Sjömans "Nyfikenfilmer" (var Lena Nymans väninna Ulla) och Mai Zetterling fick också del av hennes tjänster.
I mitten av 60-talet hade hon en några månaders lång sejour i New York hon var regiassistent till geniförklarade konstnären med mera, Öyvind Fahlström. Något har hon snappat därifrån, kanske Hertsö happening. Ikonen Andy Warhol fick också nöjet att träffa Ulla i New York.
Vänstervågen
Väl hemkommen blev det mer teater, hon sökte och kom in på Göteborgs Scenskola. Vänstervågen skummade och allt var i rörelse och vår jubilar sveptes med. Det var ideliga möten och diskussioner om revolutionen, som stod för dörren. Ulla blev aldrig med i KFML (r) som Göteborgskommunisterna kallade sig. Hon anslöt sig till den mer moderata gruppen som senare utmynnade i SKP.
Efter Göteborg styrdes kosan mot norr, till Västerbottensteatern. Där var det uppsökande teater ofta för barn.
En pusselbit föll på plats till det som senare skulle bli hennes musik. Hon hade aldrig trivts i den så kallade "fina" teatervärlden. Den bestod av vidsynta människor, men ack så trångsynta.
Gruvstrejken
Därnäst flytt till Gällivare, det var gruvstrejk och en hög med polletter trillade ner hos vår jubilar, nästan en aha-upplevelse.
- Det var sådan härlig stämning, allt var i rörelse. Det var prestigelöst, ingen frågade om vad du gjort, man fick bara vara, berättar Ulla.
Skolan i Matkitta skulle läggas ner och föräldrarna tog strid. Ulla som stödde deras kamp, hoppade på som lärare och det lyckades, skolan öppnades och utbildade lärare återvände.
Hon utbildade sig till svetsare i Gällivare, hon körde 85 tons truck i Svappavaara, en banbrytande gärning på den tiden, nu är det relativt vanligt om det är hennes förtjänst vill jag inte sia om. Malmfältsteatern hann hon också vara med i.
Det hände sig vid den här tiden att en ståtlig skönlockig yngling från Stockholm anlände till Gällivare med snusnäsduk och dragspel. Han lystrade till namnet Håkan Rudehill, vårt födelsedagsbarn föll pladask, det utmynnade i två barn och 40 års samvaro hittills. Den slitstarka duon har utan tvivel skrivit teaterhistoria i länet.
I början på 80-talet jobbade hon som skådespelare på Norrbottensteatern. 1985 föll allt på plats en dröm gick i uppfyllelse. Hon fick jobbet som länsregissör.
- Det var ett höjdarjobb, det bästa jag kunde få, att jobba med amatörer, med proffs som skrev om folk här uppe, det kunde inte vara bättre, det passade mig som hand i handske.
I 17 år verkade hon på platsen, mycket finns att säga men vi kan väl plocka något russin hennes teaterkompott.
Länsregissör
Som länsregissör var hon med och startade Tornedalsteatern som gjorde stor succé. Den första "Isen går" som regisserades av henne och som skrevs av Håkan Rudehill, rönte stor uppmärksamhet i gränsområdet. Den andra pjäsen som hon satte upp hette "Kuutot", var skriven av Bengt Pohjanen, väldiga diskussionsvågor uppstod visavi pjäsens innehåll. Det hade det goda med sig att pjäsen slog publikrekord som står sig än idag.
- Det var jättespännande, det här med tvåspråkigheten och alla härliga människor. Det är upplevelser man aldrig glömmer, säger Ulla.
För tio år sedan upphörde hennes anställning vid teatern. Men har man teatern i blodet finns inga alternativ som frilans har hon fortsatt i samma stil stött och inspirerat teaterhungrande människor. Nu senast i Hertsö happening, det lär komma mer, som kulturarbetare blir man rik. Nja, inte på pengar, men på upplevelser.
Varför har du stannat i Norrbotten?
- Enkelt uttryckt, folk är inte så tillgjorda här, man är mera rak. Naturen tilltalar mig, den är storslagen inte så tutti-nuttig.
Vi är glada när flyttfåglar stannar och bygger bo. Det berikar oss.