Nåväl, idag ska vi ägna oss åt Göte Wälitalo, kirunason och legendarisk hockeymålvakt.
På måndag den 18 juli uppnår han den aktningsvärda åldern 55 år.
Det hela började på Matojärvis is. Kiruna AIF hade två 56-or som tampades om att få stå med målvaktsspaden. En var dagens jubilar och den andra var den inte helt okände Peter "Pekka" Lindmark. Det hela löste sig genom att Pekka gick över till IFK.
AIF var arbetarnas klubb och IFK ansågs vara tjänstemännens lag. Derbyna mellan lagen var hårdkokta tillställningar.
- Att så många kirunaspelare
i min ålder blev elitseriespelare har säkert att göra med rivaliteten mellan klubbarna. Vi härdades redan i tidig ålder, säger Göte Wälitalo.
1980, vid 24 års ålder, skrev han på för Björklöven. Pekka hade året innan gått till Timrå.
- Det var inte tal om några övergångssummor, jobb på Telia fick jag. Jag var nog en så kallad "late bloomer". Jag utvecklades mycket i Björklöven de första åren. Det flöt på bra, det gäller att ha lite tur också, vara bra i rätt matcher, konstaterar vår burväktare.
Canada Cup
1984 blev han uttagen som målvakt till Canada Cup.
Den andra målisen var en viss Pekka.
- Canada Cup var mitt livs största hockeyupplevelse, där vi belönades med silver. I andra finalmatchen mot Canada fick jag stå. Det var sådant tryck i hallen av hockeytokiga kanadicker. Jag gjorde ingen bra match och blev utbytt i första perioden. Hela laget var som paralyserat i första perioden, vi låg under med hela 5-0, berättar Göte.
Sedan vände det i bästa Rockystil. I inledningen av tredje perioden gjorde Kenta Nilsson 6-5. Närmare kom inte Tre Kronor som pressade Canada hela sista perioden.
Han har spelat i tre SM-finaler med Björklöven 1986, -87 och -88, alla mot Färjestad. Karlstadlagets mål vaktades också av en kirunabo, Pekka.
1987 blev Björklöven för första gången svenska mästare i ishockey.
- Det var stort att få vinna, vi hade jobbat så länge för det, fastslår målvakten. Vi var fyra kirunabor i laget, Hasse Edlund, Lars Karlsson, Mikael Andersson och jag. Dessutom hade vi Tore Öqvist som föddes i Malmberget och L-G Pettersson från Luleå. Vi norrbottningar bidrog starkt till guldet.
Avslutade karriären
Jubilaren avslutade karriären med ett SM-silver 1988. Man kan inte kalla honom för hoppjerka, det är bara två klubbar som fått ta del av hans målvaktstjänster. Numer jobbar han som arbetsledare för hundratalet lokalvårdare på universitetet i Umeå. Han är också involverad i Björklövens Sportkommitté. Sonen Daniel Wälitalo har tagit över målvaktssysslan
i Björklöven.
Vad var din styrka?
- Jag tror det var jämnheten som gjorde mig till landslagsman. Jag levde mycket på mitt spelsinne och reaktionssnabbheten. Jag stod upp, den nu rådande "butterflytekniken" var inte riktigt min likör.
Ett All star team av svenska spelare som var aktiva under din tid?
- Målvakt måste bli Pekka, min trätobroder och vän. I sina bästa stunder var han formidabel. På ena backen placerar jag kirunagrabben Lasse Karlsson, en gudagåva att ha framför sig som back. Han fick avbryta sin karriär alldeles för tidigt på grund av en knäskada. Den andra backen blir Anders Eldebrink. Han var alltid bäst när det gällde som mest. Forwards blir Tore Öqvist, Kenta Nilsson och Håkan Loob, alla tre utrustade med näsa för mål.
Far och mor bor fortfarande kvar i Kiruna, 88 respektive 85 år. Bästa presenten blir att bemärkelsedagen råkar träffa årets första semesterdag som förstås avnjuts i sommarstugan i Sörmjöle med familjen.