"Glenn Miller klev aldrig ombord på olycksplanet"
Walter Grape, jazzexpert från Boden, inledde förra månaden en artikelserie om Glenn Millers mystiska död. Den bygger på Hunton Downs bok The Glenn Miller Conspiracy. Enligt Domns dog inte Glenn Miller i den omtalade flygolyckan. I stället var Miller inblandad i ett storpolitiskt spel!
Foto:
Millers änka fru Helen Miller fick motta den ur generalen Eisenhowers hand vid en särskild ceremoni i slutet av 1945. Detta berättade jag tidigare i NSD liksom även att på Arlington Cemetary -en viloplats för fallna amerikanska krigshjältar i Washington - finns en minnessten rest till Glenn Millers ära.
Bronsstjärnan och en minnessten på Arlington statliga kyrkogård? Redan det menar författaren Hunton Downs borde ha gett signaler på att Glenn Miller var involverad i något mycket stort!
Bronsstjärnan vet Downs, som pensionerad officer, gavs bara till personer i "combat" det vill säga i strid eller ytterst liknande situation.
Klev han ombord?
Slutscenerna i filmen The Glenn Miller Story från 1954 baserades i huvudsak på dagboksanteckningar från Millers manager såväl hemma i staterna som i krigets Europa, löjtnanten Don Haynes, som var personlig vän till familjen Miller och gift med en väninna till fru Miller.
Författaren Hunton Downs menar att det bittra slutet var en ren påhittad sak och Haynes dagboksanteckningar var förfalskade. Verkligheten skulle bli grymmare än så.
I Hollywood filmen The Moonlight Serenade samt den officiella förklaringen skulle Don Haynes ha varit den siste som såg Miller i livet innan denne klev på det lilla Norseman planet på Bedfords flygplats. Haynes själv yppade inget annat under sin livsstid än den vanliga förklaringen.
Downs nöjer sig inte med påstående utan lägger fram bevis på att Miller aldrig klev på detta flygplan, än mindre på Bedford flygplatsen. Miller flög till Paris från armébasens flygfält Bovington som hade shuttletrafik (reglerade återkommande militära rutter ) till det befriade Paris vilket beskrivs i artikel NSD maj 2005
Från hög nivå
Han bevisar också att olyckan med ovan beskriven bombfällning aldrig ägde rum. Räden mot tyska industristaden Siegen genomfördes planenligt i hyggligt väder, men inte den 15 december utan dagen efter med bombskvadronen som navigatör Shaw inte ens tillhörde. Varför ljög navigatören Shaw så långt efteråt ?
Det scenario som lurat en hel värld i decennier menar Hunton Downs måste ha initierats från mycket hög nivå, dvs gen Eisenhowers krigshögkvarter SHAEF (Supreme Hedquarters Allied Expeditionary Forces) som i tidsordning var baserad i London, Versailles och Frankfurt.
Downs har liksom sina forskarföregångarna Wright och Edwards funnit att Miller från perioden november-december 1944 tillhört generalen Eisenhowers närmaste krets och inplanerats i ett kommando tillslag som skulle påskynda krigsslutet-operation Eclipse.
Men det gällde att hitta bevis. Vi får komma ihåg att Downs redan från 1950-talet och framåt träffat personer från händelsernas centrum som vidimerat misstankarna, men genombrotten kom när han under 1990-talet kunnat ta del av ur tidigare stängda krigsarkiv i såväl Tyskland som Frankrike. USA med CIA och Brittiska underrättelsetjänsten har inte varit lika samarbetsvilliga.
David Niven
Betydelsefulla intervjuoffer var exempelvis skådespelaren Broderick Crawford och brittiske kollegan David Niven. Crawford var sergeant vid militärpolisen i Paris med ett livvaktsuppdrag och lät inte bladet falla ur mun förrän vid ett samtal 1978 med författaren. Han kände till en hel del om fallet Miller. Kollegan David Niven, brittisk överstelöjtnant, hade på fältet ett uppdrag av hemlig karaktär men fanns i kretsen runt Glenn Miller.
Upprinnelsen till att borra djupare i arkiven kom när en tysk journalist vid respektabla tidningen Frankfurter Allgemeine för sin bok om tyska säkerhetstjänsten sökte upplysningar varvid han fått en kopia på anteckningar tillhörande Hitlers propagandaminister Göbbels där Miller var omnämnd.
Hunton Downs fann nu ytterligare med tysk hjälp i staden Triers universitetsarkiv förvarade Göbbels dokument från 1944 bevis på att den hemliga operation som Miller skulle ingå i, blivit känd hos tyskarna, troligen eller alldeles säkert från en läcka i Eisenhowers stab. Detta kom enligt författaren att snart besegla Millers öde.
På Hitlers lista
I Berlin på Document Center hittade Downs beslagtagen material från SS-generalen Heinrich Himler en speciell sida - troligen från senhösten 1944 - ett särskilt Hitler-dekret på personer, i eller utan uniform, skadliga för tyska riket. I en sidoanteckning fanns namnet Glenn Miller.
Efter Ardenneroffensivens nederlag, där egentligen båda sidor personellt var förlorare, var tyska armén i en hopplös situation. Den påtagligt sjuke och förvirrade Hitler litade inte längre på sina generaler utom en liten klick närmast runtomkring sig.
Redan den 12 december, alltså veckan före den stora tyska motoffensiven, hade Hitler samlat sina generaler till bunkern i Adlerhorst utanför Frankfurt. Obeväpnade och utan portföljer fick dom svära sin osvikliga tilltro till Führern, som förklarade att svikare inte var önskvärda. Vad det innebar visste alla inblandade. De tre tyska generaler (namngivna i boken) som skulle bistå generalen Eisenhower i en uppgörelse i den superhemliga planen Eclipse, nämligen att på ett utmattat Tyskland erbjuda ett snabbt slut på kriget,och där operation Odin ingick, med Miller som en av nyckelmännen, tappade möjlighet att agera.
Nästa måndag: Marlene Dietrich väntade på Glenn Miller!:
Så jobbar vi med nyheter