Gerda Antti, 80, trappar inte ner på skrivandet

Det är till att ställa sig i gratulationskön. För nu går hon sta´ och fyller 80, vår folkkära tornedalsfödda författare Gerda Antti. Visst går det bra för Anttis tös från Övertorneå, några planer på att trappa ner sitt skrivande har hon inte. Hon ställer genast en motfråga:
- Har du tänkt sluta andas när du fyller åttio?
Lever skrivandes
Gerda Antti lever skrivandes. Hon skriver om landsbygdens folk som vi alla på ett eller annat sätt tillhör. Kanske är det vår folksjäl hon tecknar.
Mor och far kan sträcka på sig i sin himmel för deras dotter har fått drösvis med utmärkelser. Svenska Dagbladets litteraturpris 1977, Tidningen Vi:s litteraturpris 1980, LRF:s litteraturpris 1994, Moa-priset 2004 och som grädde på moset promoverades hon 2008 till hedersdoktor vid Linköpings universitet.
Till Östergötland
Men låt oss börja från början. 1950, 21 år gammal, packade Gerda sin kappsäck och satte sig på tåget till Stockholm. Där träffade hon den då redan etablerade författaren Walther Ljungqvist och tycke uppstod med giftermål som följd.
Efter en tid flyttade paret till södra Östergötland och bosatte sig i betjäntflygeln på Thomestorp, en 1700-talsgård strax utanför Kisa
Maken avled 1974 men Gerda bor kvar.
1961 debuterade hon med diktsamlingen Här och nu.
1977 fick hon sitt genombrott hos en bredare publik med novellsamlingen Inte värre än vanligt.
Folkkär blev hon efter romanen Jag reder mig nog från 1983. Hennes bästa är nog Livet skriver kapitel från 2002.
I kommunfullmäktige
Gerda Antti har och har haft många strängar på sin lyra. Hon har suttit i kommunfullmäktige, landstinget och som nämndeman för Centerpartiet.
Partipiskan har hon hållit sig undan men ett och annat har nog hennes känselspröt till penna snappat upp från den världen. Hon har präntat ner träffsäkra kåserier i Östgöta Correspondenten.
Politiskt inkorrekt
Som romanförfattare har hon sitt avstamp i den klyfta som finns i det svenska samhället mellan styrande och styrda. Gerda Antti fäster på papper vanliga människor tankar och känslor inför det som sker. Det kan vara feminism eller invandringspolitik. Tankar som är väldigt provocerande för vissa.
- Jag lever i vardagen. Det finns en vanlig människa i oss alla men många gör om sig till något annat, konstaterar Gerda Antti.
Det tornedalska i henne är kynnet.
- Genom att jag är född där och då, har jag fått ett normalare perspektiv på vad man kan kräva av livet. Det var inte så gott om allting då. I min senaste bok Min vän David skriver jag att man bör rita om den svenska flaggan med en blågul uppsträckt arm och med texten "Hjälp mig upp".
Hon har i en intervju sagt att förr hade vi onda ryggar. Nu har vi ont i själen. Bonusdirektörer får aldrig fibromyalgi. Och visst är hon politiskt inkorrekt, en käring mot strömmen
- Det borde fler vara, säger hon, men jag vet inte om det hjälper.
Livet ingen deckare
Ska du inte skriva en deckare och bli stormrik?
- Jaha, jag har ett par stycken jag skulle vilja ta livet av. Vi får se vad det blir, skrockar Gerda. Folk läser ju bara deckare det är så bekvämt, man slipper tänka efter. Det kan också bero på att i deckare åker skurken fast. I verkliga liver klarar de sig nästan alltid, det må vara i storpolitik eller i det rent kriminella.
Hur ska du fira din högtidsdag?
- Nära vänner kommer och jag har bakat mycket bland annat Paj à la Antti. Vill man vitsa till det kan man säga Pajala Antti. Den innehåller renskav och västerbottensost och vanlig pajdeg. Det är riktigt norrbottniskt, fastslår Gerda Antti som har rötterna kvar.
Grattis på högtidsdagen och fortsätt att andas!